Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Vetenskapen - Astronomien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfäktade han, att fakta, som bestyrkts av den
vetenskapliga iakttagelsen, ej kunna vederläggas av bibeln, som icke
kan hava vitsord mot naturvetenskapen — ett bland de
första inläggen i den sedan så häftiga striden om tro och
vetande. Men genom dylika satser utmanade han jesuiter
och dominikaner. En bland de senare höll mot honom en
predikan, i vilken matematiken karakteriserades såsom ett
Satans påfund, och en annan stämde honom inför
inkvisitionen. Genom åtskilliga mäktiga gynnares hjälp slapp Galilei
emellertid denna gång ganska lindrigt undan. Kopernicus’
lära blev väl av inkvisitionen fördömd (1616) och förklarad
vara “dum och orimlig från filosofisk ståndpunkt och kättersk
med avseende på religionen“. Men själv fick Galilei blott
en varning och måste förbinda sig att ej vidare förkunna
denna farliga lära. Tyvärr tog han ej lärdom av detta
tillbud. Han var en stridbar natur och hade svårt att hålla
inne med sin övertygelse. 1632 utgav han ett arbete, Dialogo
intorno ai due massimi sistemi del mondo, vari han trots
förbudet förklarade sig gilla Kopernicus’ lära, ehuru visserligen
blott såsom en matematisk hypotes. Samtidigt angrep han
inkvisitionens medlemmar, som satt sig till domare över denna
hypotes utan all sakkunskap, fångna som de voro av
aristoteliska griller. Nu kommo jesuiterna på nytt i rörelse och
lyckades inbilla den eljes mot Galilei välvillige Urban VIII,
att en i dialogen förlöjligad interlokutör avsåg påven själv.
Urban blev ursinnig, och Galilei kallades på nytt inför
inkvisitionen. Tyvärr vågade den redan brutne gubben, som
dessutom hotades med tortyr, ej uppträda såsom ett
vetenskapens trosvittne, utan förnekade fullständigt sina åsikter.
1633 blev han likväl dömd till livstids fängelse och hans
bok indragen. Fängelset förbyttes väl snart till en
internering på den villa, han ägde bredvid Florens, och där
fortsatte han energiskt sina forskningar. Men till sist sällade
sig blindheten till hans övriga olyckor, och 1642 slutade han
sina dagar.
Den utgång, processen mot honom fick, berodde nog till
en del på Urban VIII:s sårade fåfänga. Men den var dock
framför allt ett utslag av jesuiternas hat mot den fria
forskningen, en sammandrabbning mellan reaktionen och
framåtskridandet. Till det yttre segrade reaktionen. Men den
allmänna indignation, som domen uppväckte i hela Europa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
