- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
262

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Vetenskapen - Biologi och medicin - Filosofien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Samtidigt med Vesalius uppträdde emellertid inom den
rena medicinen en annan forskare, vars vetenskapliga
betydelse är mera omtvistad, nämligen Theophrastus Bombastus
von Hohenheim, kallad Paracelsus. Han bröt visserligen
också avgjort med Galenus och de arabiska auktoriteterna
— och däri ligger väl hans största betydelse — han vågade
t. o. m. föreläsa på tyska i stället för på latin, men
Vesalius’ klara vetenskapliga syn på företeelserna ägde han icke,
utan var ännu i mycket en ättling av medeltiden, mystiker
och teosof, och han förde, åtminstone genom sina lärjungar,
medicinen in på betänkliga avvägar. Med en viss rätt kan
man dock betrakta honom såsom den medicinska kemiens
grundläggare, ehuru han även här blott rörde sig med
hypoteser och hugskott. En mera vetenskaplig karaktär erhöll
kemien först vid 1600-talets mitt.

FILOSOFIEN



Senrenässansens stora naturvetenskapliga upptäckter hava
emellertid haft betydelse icke blott inom naturvetenskapens
historia, utan även för den allmänna kulturens samt därmed
ock för litteratmens. Närmast återverkade de naturligtvis
på filosofien och gåvo denna en annan karaktär än förut.

Genom humanisternas flitiga utgivar- och översättararbete
hade man lärt känna den antika filosofien, den verklige
Aristoteles, Platon samt även stoicismen, epikureismen och
skepticismen. Dessa antika filosofem fingo nu för
senrenässansens tankeliv en betydelse, som de icke haft för
humanismens, då man knappt — så vida man frånser den
florentinska platonismen — kommit längre än till några retoriska
deklamationer utan egentligt innehåll och utan tankeskärpa.
Å den andra sidan är denna nya filosofi ej en okritisk
reproduktion av de antika systemen. Även här gjorde man
sig fri från det antikens auktoritetsok, som tryckt
humanismen, och under impulser från de senaste naturvetenskapliga
upptäckterna växte nu nya och originella tankeriktningar
fram.

Det härskande systemet var fortfarande den medeltida
aristotelismen. Jesuiterna anslöto sig helt naturligt till Thomas
ab Aquinos filosofi, som de vidare med sin dialektiska skärpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free