Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Italiens litteratur
- Den nya estetiken
- Den nya estetikens förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN NYA ESTETIKEN
DEN NYA ESTETIKENS FÖRBEREDELSER
I ett föregående kapitel har jag redan haft tillfälle att
beröra renässansens förhållande till nationalismen. Det var
klart, att denna fråga vid 1500-talets början skulle bliva
särskilt brännande i Italien, där man vid denna tid hade
två rikt utvecklade litteraturspråk, italienskan och det
humanistiska latinet, representerade av sådana mästare som
Ariosto och Pontano. Ett dylikt dubbelspråk kunde ej gärna
allt framgent användas inom dikten, och italienskan hade
nu utvecklat sig till en sådan fulländning, att icke ens
humanisterna längre kunde betrakta det såsom ett ouppodlat
barbarspråk. Därtill kom den patriotiska rörelsen i Italien,
som vi märkt redan hos Machiavelli och som hos ädlare
sinnen snarare blev starkare, ju grundligare den italienska
friheten undertrycktes av spanjorerna. Då denna patriotism
icke längre kunde taga sig ett uttryck i några politiska
frihetsrörelser, kom den helt naturligt att rikta sig på språket
och litteraturen. Men samtidigt stod man kvar på
humanismens ståndpunkt. Den grekisk-romerska litteraturen
betraktades fortfarande såsom det nästan oupphinneliga
mönstret av klassisk skönhet, och under dessa stridiga intryck
utformades senrenässansens litterära program, som sedan
skulle få en så oerhörd betydelse för hela Europa. Dess
grundtanke kan sammanfattas i följande tes: den nya poesien
skall vara avfattad på fosterlandets eget språk, ej på latin,
men i närmaste anslutning till antiken.
En följd av detta program var, att den italienska poesien,
som förut väl upptagit både idéer och formelement från
antiken, men likväl stått fullkomligt fri i förhållande till
denna, nu i stället sjönk ned till en ofri imitation — dess
mera ofri, som humanismen aldrig trängt in i den antika
poesiens egentliga väsen, utan endast fäst sig vid vissa yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0310.html
