Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Den nya estetiken - Trissino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom ut 1547 och 1548 i icke mindre än tjugosju sånger.
Valet av ämne stämmer med Trissinos allmänna program.
Ett epos fick lika litet som en tragedi hava ett uppdiktat
innehåll — såsom Ariostos och hans föregångares eper —
utan även här skulle handlingen vara “sannolik“ och
verkligen hava tilldragit sig. Väl borde skalden liva och
försköna den genom infogandet av fiktioner, men den bärande
handlingen själv fick icke vara någon fiktion. I enlighet
med denna teori bestämde Trissino sig för att besjunga det
krig, genom vilket kejsar Justinianus besegrat goterna och
drivit dem ut ur Italien. För en antikimitator som
Trissino synes ett dylikt ämne mycket litet i samklang med
den antika smaken. Grekerna hade ju lika litet inom epos
som inom tragedien behandlat rent historiska tilldragelser,
utan folkmyter och sagor såsom Iliaden, Odysséen,
argonauternas tåg o. s. v., och först hos romarne möta vi ett
historiskt epos. Men för Trissino och renässansen fanns ej
denna skillnad. Det trojanska kriget var för dem lika
historiskt som slaget vid Pharsalos, och i det fallet ansågos
således Iliaden och Italia liberata dai goti stå på samma punkt.
Den tanke, som föresvävade Trissino, då han bestämde
sig för detta ämne, är lätt att upptäcka. Den patriotiske
italienarens stora dröm var ett Italien, befriat från
barbarerna, och då Trissino bestämde sig för det grekisk-gotiska
kriget, genom vilket Italiens germanska förtryckare drevos
ut ur “det sköna landet“, var det i viss mån ett aktuellt
motiv, som han tog upp, och man anar i varje fall hans
avsikt: att skapa en patriotisk hjältedikt. Men lärd som
han var, gjorde han här ett karaktäristiskt misstag. Det
betyder mindre, att grekerna, som besegrade goterna, ej
voro italienare, mindre även att grekerna efter endast några
år själva besegrades av ett annat germanfolk, longobarderna,
ty detta var antagligen okänt för större delen av diktens
läsare. Men viktigare var, att även det grekisk-gotiska
kriget var ganska obekant och intresselöst för 1500-talets
italienare. Det var intet levande folkminne, som kunde elda
till handling, utan en av några få historiker känd episod,
som på Trissinos tid ej var mera populär än slaget vid Lena
nu är i Sverige. Det patriotiska inslaget i dikten krympte
således hop till en kammarlärds antikvariska drömmeri.
Bojardo och Ariosto hade för sina eper valt hjältar, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
