Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Den nya estetiken - Trissino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket voro välbekanta och kära. Trissino ville något i
samma stil, men han ville därjämte, att dessa hjältar skulle
vara historiska, ej fingerade, och framför allt att de skulle
vara bärare av den nya tidens patriotiska patos. Tanken
var ju onekligen god, men Trissino var icke mannen att
utföra den, saknade även politiskt mod att sjunga ut sin
mening — sin dikt dedicerade han t. o. m. till Karl V.
Samma öde hade Trissinos försök att antikisera. I
motsats till de äldre humanisterna, som i allmänhet satte de
romerska skalderna över de grekiska, var Trissino en ivrig
hellenist — sin bildning hade han fått under den lärde
Demetrios Khalkondyles — och hans mönster var ej heller
Eneiden, utan Iliaden. Men — här kommer senrenässansen
fram — Ariosto hade också tagit intryck av den store joniske
skaldens dikt, efterbildat hans Doloneia o. s. v., men dessa
efterbildningar hade varit fullkomligt fria, under det att
Trissinos äro nästan komiskt slaviska. Jämt och ständigt
känner man igen de homeriska förebilderna. Vi erinra
oss måhända den berömda beskrivningen, huru Agamemnon
väpnas för striden, och samma scen förekommer ock hos
Trissino. Men där är det kejsar Giustiniano, som stiger
upp och gör sin morgontoalett á la Louis XIV. En
kammarherre räcker honom hans linne, hans silkesstrumpor,
hans sammetsstövlar o. s. v. Och nästan ännu hemskare
är en annan travesti. En bland glanspunkterna i Iliaden
är Zeus’ och Heras bröllop på toppen av berget Ida, då
Zeus höljer sig och den älskade i ett moln, på det att
gudarna ej skola upptäcka deras kärleksmöte. Hos Trissino
tilldrar sig motsvarande scen i en trädgård, och då kejsarinnan
Theodora hyser vissa betänkligheter mot platsen samt
föredrar en sängkammare, upplyser Giustiniano henne, att han
har nyckeln till trädgården i sin ficka och att ingen således
kan överraska dem. “Cela fut — anmärker en fransk
kritiker — sans doute très agréable pour leurs majestés, mais
cela est fort dégoûtant pour le lecteur“.
Men med dylika mycket litet dolda stölder fortsätter
Trissino sång efter sång. Alla blommor, han bjuder, har
han rövat från Homeros, men som Voltaire säger: så snart
han fått dem i sin hand, så vissna de. Endast i en punkt
skiljer han sig från förebilden. Den antika mytologien har
han dragit sig för att taga upp, ty detta stridde ju mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
