Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Den picareska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herderomanen. Icke blott att Cervantes skrev dylika, utan även
Lope och flera andra. Men några nya uppslag förekommo
här icke, och vi vända oss därför till den vida mera
betydande picareska romanen.
Det spanska samhället vid denna tid var faktiskt ett
lysande skal för en ganska maskstungen kärna. Erövringarna
och upptäcktsfärderna med deras lockande utsikter till stora
förmögenheter hade förvandlat spanjorerna till ett folk med
förakt för det fredliga arbetet. Var och en ville vara en
hidalgo och såg med ädlingens ringaktning ned på bonden
och hantverkaren. Men de, som lyckats att i Amerika,
Nederländerna eller Italien förvärva någon förmögenhet, voro
relativt få, och de övriga, som misslyckats, ökade blott
mängden av lättjefulla tiggare, vagabonder och tvivelaktiga
existenser, som nu översvämmade hela landet. Spanien hade
därför vid denna tid ett fruktansvärt proletariat, som bjärt
kontrasterade mot den fåtaliga, rika överklassen, vilken
omgav sig med rent oerhörda skaror av sysslolösa tjänare. Lyx
och nöd var således tidens signum.
Det är detta samhälle, som ligger bakom den picareska
romanen. Uppslaget till denna hade, såsom vi minnas,
givits av Lazarillo de Tormes. Men dels var denna mera
en novell än en roman, dels dröjde det tämligen länge,
innan boken fick några efterföljare. Den första picareska
romanen i egentlig mening, Guzman de Alfarache, utkom
först 1599. Men sedan följa dylika romaner i hastig takt
på varandra, och den picareska romanen tillhör således
väsentligen den spanska senrenässansen.
Guzman de Alfarache skrevs av en för övrigt föga känd
författare, Mateo Aleman, och ansluter sig till formen till
Lazarillo de Tormes. Liksom denna är den en jag-roman.
Men hjälten är vida mindre sympatisk än den lille Lazarillo,
är mera ren skurk än en spjuver och rör sig också
företrädesvis bland tjuvar, tiggare och bedragare. Men
onekligen ger den en fyllig bild av tidens samhälle. Såsom
vanligt är det hela blott en följd av äventyr, vilka
förbindas genom hjältens person, och i likhet med bruket inom
herderomanen avbrytes framställningen genom inlagda
noveller, som de uppträdande berätta. Författaren är
onekligen allt för ordrik, saknar alldeles Cervantes’
älskvärda humor och enligt vår smak kastar han in för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
