Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Den picareska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reflexioner, vilka dock hos samtiden torde hava bidragit
till bokens oerhörda framgång. Men ehuru man skulle
önska en något raskare takt, är Aleman icke någon dålig
berättare.
Hjälten i boken, Guzman de Alfarache, var son till en
ytterst tvetydig köpman från Genova, som bl. a. en tid
varit renegat i Alger, men som lyckats komma undan och
slagit sig ned i Sevilla. När gossen blivit tretton eller
fjorton år, dog fadern såsom fullkomligt ruinerad, och modern
var trots sina år ej något sedligt mönster. Guzman beslöt
då att på egen hand pröva lyckan, rymde ur hemmet, råkar
utanför Sevilla på en mulåsnedrivare och får i dennes
sällskap tillfälle att taga en närmare kännedom om de
andalusiska värdshusen, av vilka man här får en mycket
åskådlig föreställning. Så kommer han till Madrid, blir
kockspojke och råkar i beröring med en mängd olika
personer, bestjäl en apotekare och flyr till Toledo, där han, tack
vare den sista lyckade kuppen i Madrid, uppträder såsom
adelsman, men blir själv lurad. Utblottad vill han nu
begiva sig till sina fränder i Genova, men då han här ej får
det väntade mottagandet, vandrar han vidare till Rom, där
han blir tiggare och i grunden lär känna yrkets alla
hemligheter. Bl. a. lyckas han anlägga en konstgjord svulst
och förvärvar sig tack vare denna sympatier hos en
kardinal, som tager honom i sitt hus, där han botas för den
fingerade sjukdomen. Han blir nu gunstling hos kardinalen,
men bestjäl honom och köres på porten.
Innan Aleman hunnit utgiva den andra delen, hade en
imitatör, som kallade sig Mateo de Sayavedra, förekommit
honom och 1603 tryckt en fortsättning. Först 1605 fick
Aleman sin egen andra del färdig, men i denna hämnas
han och låter den oförsynta plagiatorn bli god vän och
kamrat med bokens hjälte samt tillsammans med denne
utföra åtskilliga kanaljerier. För övrigt äro äventyren här
ännu brokigare än i den första och sluta denna gång därmed,
att Guzman för tjuveri blir skickad till galärerna, där han
förråder sina kamrater, upptäcker en sammansvärjning, som
de planerat, och får på grund härav nåd. En tredje del,
som utlovades, blev aldrig färdig.
På sex år lära ej mindre än tjugosex upplagor hava
utkommit av boken, som dessutom framkallade en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
