Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhör dikten. Hans anor kunna ej ledas längre tillbaka
än till farfadern, som var en fredlig “licenciado“ i Alcalà
de Henares. Skaldens far var en fattig läkare med många
barn, av vilka sonen Miquel föddes 1547. Någon lärd
uppfostran fick denne icke, ehuru han tydligen haft en god
skolunderbyggnad, och uppgiften, att han studerat i
Salamanca, är oriktig. Då vi först möta honom, 1569, finna
vi honom anställd såsom “camarero“ i den spanska
kardinal Aquavivas tjänst i Rom. Men troligen redan året därpå
tog han värvning i den armé, som under den tappre Don
Juan d’Austria kämpade mot turkarne, och med säkerhet
veta vi, att han deltagit i det ryktbara sjöslaget vid Lepanto
1571. Då striden började, låg Cervantes sjuk i feber, men
fordrade icke dess mindre att få komma upp på däck och
kämpa med emot de otrogna, ty han ville hällre dö för sin
Gud och sin konung än genom en feghet köpa sin hälsa.
Han bad därför att bliva ställd på den farligaste posten och
träffades också av tre skott, två i bröstet och ett i den
vänstra handen, så att han för återstoden av sitt liv kunde
betecknas såsom krympling. Även i de följande slagen
deltog han, och då han 1575 begav sig tillbaka till Spanien,
förde han med sig ett mycket smickrande
rekommendationsbrev från Don Juan d’Austria.
Fartyget, på vilket Cervantes och hans yngre broder
Rodrigo avreste från Neapel, råkade emellertid på havet ut
för några algeriska kapare, och efter ett tappert försvar
blevo de kristne antingen dödade eller tillfångatagna. Bland
de senare befunno sig ock Cervantes och hans bror, vilka
nu fördes till Alger, där den förre blev slav hos en grekisk
renegat.
Staden var uppfylld av kristna slavar — man uppger
vid pass 25,000 — och dessa behandlades föga bättre än
djur. En del fick tjänstgöra såsom galärslavar på den turkiska
flottan, andra tingades ut såsom vattenförsäljare, såsom
jordbruksarbetare o. s. v. De flesta användes såsom rena
lastdjur, och den som känner till den nuvarande arabstaden i
Alger med dess trånga, fuktiga och oerhört branta gränder,
kan lätt föreställa sig, vilken tortyr det var att bära sten
uppför dem. Men Cervantes förlorade icke modet, och under
de fem år, han vistades i Alger, gjorde han ej mindre än
fyra olika försök till flykt. Det första var relativt enkelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
