Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cervantes och några av hans medfångar mutade en mor,
som lovade att föra dem till den spanska stationen Oran,
men på vägen rymde vägvisaren från dem, och de måste
återvända till Alger, där Cervantes såsom ledaren slogs i
järn. Året därpå medförde en ny gäckad förhoppning.
Cervantes’ familj hade lyckats skrapa ihop 300 escudos för att
friköpa de bägge bröderna, men beloppet var för litet att
räcka för båda, och den äldre brodern trädde då ädelmodigt
tillbaka. Rodrigo återfick därför friheten och reste till
Spanien, under det att Miquel stannade kvar. Men då hade
denne redan gjort upp en ny plan. På något avstånd från
Alger låg en lantgård, som tillhörde stadens alkald. Dit
hade några kristna rymt och dolde sig där i en håla; mat
fingo de genom en kristen slav, som kallades El Dorador.
Till denna håla rymde nu också Cervantes strax efter
Rodrigos avresa och hade med denne överenskommit, att han
skulle ordna om, att en spansk fregatt i slutet av
september skulle begiva sig dit för att upptaga flyktingarna.
Fartyget kom verkligen på den utsatta tiden, men några morer
fingo se det och slogo allarm, så att fregatten måste segla
undan. Två dagar senare gjordes ett nytt
landstigningsförsök, men nu var det för sent. El Dorador hade då redan
förrått flyktingarna, som grepos och fördes tillbaka till Alger.
Då de nu ställdes inför deyen, förklarade Cervantes, att han
icke hade några medbrottslingar, att han ensam hittat
på planen och att det varit han, som förlett de övriga.
Trots hot om tortyr och dödsstraff vägrade han att angiva
någon annan, och detta förefaller att så hava imponerat på
deyen, att denne icke blott skonade hans liv, utan ock köpte
honom av den grekiske renegaten. Emellertid sattes han i
fängelse, och deyen berättas hava yttrat: “Så länge jag har
den där lemlästade spanjoren i gott förvar, så är jag säker
för mina kristna, mina skepp och hela staden.“
Under fem månader satt Cervantes i fängelsehålan, men
lyckades det oaktat få ett bud till Oran med begäran om
en vägvisare för att fly. Men budet infångades, och
Cervantes dömdes till två tusen piskrapp. Varken detta eller
det ohyggliga fängelset kunde likväl slå ned hans
oförbränneliga levnadsmod. I stället sökte fångarna trösta sig med
sång och dans, de sjöngo sina gamla romanser, och efter
minnet spelade de t. o. m. Lope De Ruedas comedias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
