Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Den spanska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nedanför fönstren befunno sig amfiteatraliskt sluttande
bänkrader, gradas, för förnämligare åskådare, men mitten av
gården, el patio, var öppen, och där hade den egentliga,
stående publiken sin plats — de förut omtalade hantverkarne,
för sin bråkighets skull kallade mosqueteros. Huruvida
åskådarne såsom i England och Frankrike även här slagit sig
ned på själva scenen, synes ej rätt säkert. Äldst låg hela
corralen under bar himmel, men redan före 1500-talets slut
hade man satt ett tak över gradas; pation var däremot
öppen och blott skyddad av ett soltält. Även scenen fick,
genom inflytande från Italien, i slutet av 1500-talet ett
kort framskjutande tak.
Livet på en dylik teater gav sedlighetsivrarne orsak till
ganska skarpa angrepp, även om dessa icke voro så hetsiga
som i det puritanska England. Katolikerna voro i detta
fall mera överseende, men även om dramerna måste
betecknas såsom strängt sedliga, voro själva teatrarna ganska
tvetydiga nöjeslokaler. Lättfärdiga damer hade där en
särskild loge, där vanligen ett förfärligt väsen fördes, och
skådespelerskorna voro i regeln mätresser åt aristokratien, ehuru
de enligt mad. d’Aulnoys omdöme voro vedervärdigt fula.
Scenen (el tablado) befann sig i fonden av el patio och
bestod av en några fot hög estrad, på vilken också musiken
uppträdde, när den spelade under mellanakterna, och denna
scen var utan ridå och utan egentliga dekorationer; i
bakgrunden befann sig en upphöjning (lo alto del teatro), som
gjorde tjänst såsom stadsmur, balkong o. s. v. Men så
tillvida var den spanska teatern längre kommen än den
engelska, att enfärgade gardiner dock funnos å sidorna,
vilka likväl fingo föreställa än ett rum, än en skog, än en
gata o. s. v. Någon dekorationsförändring förekom ej, men
väl kunde lösa föremål, som behövdes, flyttas in på scenen.
De olika scenernas lokalitet angavs därför, alldeles som i
England, blott av dialogen, och scenen kunde även växla,
medan ännu samma personer uppträdde; så t. ex. skildrar
en scen i Convidado de piedra, huru Don Juan med sin
tjänare strövar kring på Sevillas gator, tills dess att han
kommer fram till kommendörens staty. Till den historiska
kostymtroheten tog man naturligtvis alls ingen hänsyn.
Kavaljeren var väl klädd som kavaljer, bonden som bonde,
men greker och romare skilde sig ej från dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
