Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Den spanska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föreställningarna började efter årstiden kl. 2 eller 3 på
eftermiddagen och räckte vanligen vid pass två timmar.
De voro ganska inbringande, om än icke för de stackars
aktörerna, som tyckas hava behandlats föga bättre än
lösdrivare, så dock för de båda brödraskapen och
teaterdirektörerna. Vinsten fördelades dem emellan äldst på följande
sätt. Vid ytterdörren erlades en avgift, som tillföll
confradian och sedan fördelades på de olika sjukhusen, vid
innerdörren en annan, som tillföll direktören. Den förra posten,
som vi känna, steg vid 1500-talets slut till omkring 20,000
dukater om året, och varje representation tyckes hava givit
vid pass 300 realer. 1615 träffade man emellertid en ny
och bekvämare överenskommelse. Direktörerna för de la
Cruz och del Principe fingo då hela inkomsten mot ett årligt
arrende av 27,000 dukater, som emellertid två år senare
höjdes till 105,000. Efter 1638 övertog staden Madrid
arrendet i stället för brödraskapen. Trots alla försök att
inskränka teatersällskapens antal ökades dessa ständigt. 1600
förbjödos alla utom fyra, men redan 1603 fick man höja
antalet till åtta, 1615 till tolv, och utom dessa funnos en
mängd oprivilegierade. Men lönerna voro knappa; 1604
erhöll ett berömt skådespelarpar, man och hustru, ej mer
än 20 realer tillsammans om dagen.
I äldre tider tillhörde poeten oftast truppen, och
teaterdirektören skrev i regeln själv de stycken han behövde, men
omkring 1580 stegrades fordringarna, och poeterna blevo
då en särskild författarklass, som sålde sina stycken åt
direktören. Ett dylikt kontrakt från 1592 mellan Cervantes
och teaterdirektören Rodrigo Osorio finnes ännu kvar.
Cervantes förband sig i detta att lämna Osorio sex skådespel
på följande villkor: skådespelen skulle avlämnas, ordentligen
renskrivna, allt efter som de blevo färdiga; varje skådespel
skulle uppföras inom tjugo dagar efter manuskriptets
inlämnande och skulle betalas med 50 ducados, så vida det
visade sig vara ett av de bästa, som spelats på spansk scen;
betalningen skulle erläggas inom en vecka efter den första
representationen; uppfördes skådespelet ej inom tjugo dagar,
skulle betalningen likväl utgå, men visade det sig efter
representationen, att skådespelet icke varit ett bland de
bästa, som uppförts på spansk scen, skulle ingen betalning
komma i fråga. Huru detta egendomliga kontrakt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
