Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lope de Vega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla andra andra arbeten — och en liten anekdot, som
Montalvan berättar, belyser kanske bäst dess snabbhet, med
vilken Lope kunde skriva vers. Det gälde att för Corral
de la Cruz i största hast skriva en comedia, och Lope och
Montalvan delade då arbetet samt hade på två dagar var
sin akt färdig. Av den tredje skulle de skriva hälften var.
Montalvan fick sin del färdig mellan kl. 2 på natten och
kl. 11 på morgonen. Då han slutat, träffade han Lope i
trädgården, sysselsatt med ett orangeträd, som tagit skada av
frosten. “Jag började“ — yttrade Lope då — “att skriva
kl. 5, för en timme sedan slutade jag akten, har nu ätit
frukost, skrivit en epistel på femtio terziner samt vattnat
trädgården, och det har gjort mig litet trött. — —“
Redan denna anekdot säger oss, att Lopes diktning mer
eller mindre hade karaktären av improvisation, men en
improvisation av en skald med en underbart rik fantasi och
en lika säker takt. Hans dramer hava därför något av
skizzens friskhet. Ett dylikt arbete på kanske några timmar
är också hans versifierade poetik El Arte nuevo de hazer
comedias en este tiempo. Ni har — börjar han här —
bett mig att författa en avhandling om sättet att skriva
skådespel, som passa för den nuvarande tidens publik.
Uppgiften kan synas lätt för envar av eder, som ej skrivit så
många comedias, men dess flera kritiker. Vad mig beträffar,
är olyckan, att alla mina stycken äro mot reglerna — icke
emedan jag ej känt till dem, utan därför att den, som
underordnar sig dem, skall dö utan vare sig ära eller mynt.
Så snart jag börjar en comedia, stänger jag därför in
reglerna inom sexdubbla lås, kastar ut Plautus och Terentius
ur skrivrummet och följer den smaklära, som de hittat på,
som velat vinna hopens bifall. En god comedia har till
uppgift att återgiva människornas handlingar och måla varje
århundrades seder. Från tragedien skiljer sig ju komedien
däri, att den framställer lägre och plebejiska handlingar,
under det att tragedien skildrar höga och konungsliga —
redan härav märker man felen i våra stycken! Att blanda
tragiskt och komiskt, Seneca och Terentius, är barbariskt.
Men en dylik växling gör dock en god verkan, och naturen,
som är skön just genom en dylik rikedom, ger oss här ett
gott exempel. Ett stycke bör hava blott en enda handling,
och intet parti bör kunna tagas bort, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
