- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
406

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Calderons samtida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liknande motiv som det, vilket Shakspere begagnar i Mycket
väsen för ingenting, och behandlat med nästan samma esprit.

Dessa älskvärda och fina karaktärsstycken peka onekligen
hän i en annan riktning än den, i vilken det spanska
dramat hittills utvecklat sig. Men denna nya face skulle
aldrig komma. Med 1600-talets slut var den så
överväldigande rika spanska diktkonstens livskraft uttömd. Den
hade så att säga spirat på vulkanens mark. Trots den yttre
glansen var Filip IV:s Spanien ett underminerat samhälle,
och under den följande förmyndarregeringen samt på Karl
II:s tid började redan förfallet att naket grina fram.
Statsfinanserna voro i fullkomlig oordning, skatterna blevo så
tryckande, att landet genom emigration hotades med
avfolkning. Och slutligen kom det sista slaget: det stora
successionskriget, efter vilket en ny ätt, bourbonerna, med Filip V
besteg Ferdinands och Isabellas tron. Det spanska folkets
kraft var därmed uttömd. Reaktionen hade segrat, och
framåtskridandets ande var lamslagen.

Redan under Filip IV hade den så olikartade franska
klassiciteten börjat tränga in, och med bourbonerna tilltog
detta franska inflytande i styrka, ehuru den spanska fantasien
hade mycket svårt att gå under oket. Men denna nya
litteratur med dess brytningar mellan spanskt och franskt har
endast betydelse för den spanska litteraturens egen historia.

1600-talets, av vilken jag nyss sökt giva en bild, är
däremot i eminent mening en världslitteratur, som behärskat
hela Europa. I Italien blev den, nästan samtidigt med i
hemlandet, den härskande; i Frankrike tjänstgjorde den
under hela århundradet ända in på det nästa, såsom en
gruva, ur vilken både dramatiker såsom Corneille, Molière,
Rotrou m. fl. och romanförfattare såsom Scarron och Le
Sage bröto sina stoff, och även i England och Tyskland
möta vi talrika spanska motiv. För 1700-talet betyder väl
Spanien mindre, ehuru den från Spanien stammande picareska
romanen då får sin egentliga utveckling. Men med
nyromantiken träder Calderon åter i förgrunden. Icke blott att
hans världsåskådning vänder tillbaka, men hela
nyromantiken får nu, särskilt i Frankrike med Victor Hugo, en
fullkomligt spansk karaktär med spanska ämnen, spanska effekter
och spanskt åskådningssätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free