Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att avgöra frågan med svärdet och musköten, och den franska
calvinismen fick därför över sig ett drag av romantik, av
vapenklang och äventyr, som alldeles saknas i Tyskland.
Denna tids lutheran tänker man sig helst såsom en
rättrogen teologie professor, den franske hugenotten däremot
såsom en käck ung kavaljer, vars liv förflyter icke blott
under djärva vapenskiften med ligisterna, utan ock under
lika spännande kärleksäventyr och under muntra
dryckeslag. Men lika starkt skiljer hugenotten sig från den
engelske puritanen. Denne är framför allt borgare, han är strängt
moralisk och har icke så litet av en profet. Hugenotten
däremot är ädling, med moralen tar han det icke så strängt,
och de profetiska predikningarna överlåter han gärna åt de
calvinistiska prästerna. En typ för detta släkte hava vi
i Agrippa d’Aubigné. Men även katolicismen i Frankrike
skiljer sig från den spanska. Den har intet av denna
brännande, lidelsefulla tro, som vi möta hos Calderon. Den är
partifanatism, hat mot calvinisterna, men liksom i Chanson
de geste är religionen egentligen blott ett stridsrop. Den
verkliga reaktionen blev därför i Frankrike aldrig så stark
som i Spanien och Tyskland, och ehuru både calvinister och
katoliker gent emot varandra voro oförsonliga, funnos
frisinnade män inom bägge lägren, och detta frisinne kunde
man ock tolerera, blott det ej berörde partimotsatsen.
Tidens skaplynne bestämmes till en stor del av denna
religiösa strömning, men icke uteslutande, i varje fall ej så
uteslutande som i Tyskland. Ty vid sidan av denna löper
ock en rent litterär. Den italienska humanismen hade, såsom
vi minnas, under Frans I nått fram till Frankrike, och den
fortlevde där med ett helt annat liv än i Tyskland, dels
såsom vetenskaplig klassisk filologi — hos Budæus och hans
efterföljare —, men också såsom verklig humanitet, och
redan med Rabelais övergick humanismen här också till
naturvetenskaplig forskning. Även inom undervisningen fick
den franska humanismen genom Ramus en prägel av kultur,
som den tyska skolhumanismen efter reformationen alldeles
förlorade, och jesuiterna, som ledde motreformationen, voro
inga torra skolfuxar, som blott intresserade sig för de
grammatiska reglerna, utan verkligt bildade humanister. I
Frankrike blev således icke, trots all partifanatism,
bekännelsefrågan allt, och de religiösa intressena voro icke nog starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
