Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Den nya estetiken - Plejadens program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärt sig litet engelska och litet italienska, men icke mera
än som behövdes för en verserad hovman. Så blev han
anställd hos den lärde diplomaten Lazare de Baïf, en
intresserad humanist och själv litet poet, och denna bekantskap
tyckes hava riktat hans uppmärksamhet på de litterära
frågorna. Kort därefter drabbades han av en olycka: han
blev tämligen döv och fann nu, att hovmannens levnadsbana
ej längre lämpade sig för honom. Av sin far fick han då,
1543, tillstånd att ånyo börja att studera, och nu kastade
han sig med en oerhörd viljekraft på klassiska studier.
Hans lärare blev humanisten Jean Daurat, chef för Collège
Coqueret och mentor för Lazare de Baïfs son Antoine, som
blev den äldre Ronsards vän och senare meningsfrände.
1548 kom du Bellay till, och till kotteriet sällade sig
ytterligare Etienne Jodelle, Rémi Belleau och Pontus de Thyard.
Med Daurat voro de således sju. Först kallade de sig la
Brigade, men ha sedan blivit mest bekanta genom det från
den alexandrinska litteraturhistorien lånade namnet la Pléiade.
Det var såsom plejadens program, som Deffence et
Illustration 1549 utgavs.
Denna ungdomliga stridsskrift, som fått en så stor
betydelse för senrenässansen norr om Alperna och indirekt
går igen även i den Stiernhielmska skolans estetiska teorier,
är emellertid ingalunda originell. Idéerna äro i stort sett
desamma, som uttalats redan av Trissino och hans
efterföljare, och särskilt har du Bellay lånat mycket från två
av Sperone Speronis dialoger. Dessa, tio till antalet, utgåvos
1542 samt upplevde genast en mängd nya upplagor.
Särskilt har du Bellay begagnat den sjunde dialogen, Dialogo
delle lingue, ur vilken han översatt stora partier. Men trots
detta beroende kan man dock ej frånkänna den franska
skalden den originalitet, som ligger i den levande känslan
för sanningen av de idéer, som han nu förkunnade.
Såsom redan titeln angiver, sönderfaller skriften i två
olika, ej vidare skarpt isärhållna delar: i ett försvar för det
franska språket och i en fransk poetik. Försvaret riktar
sig mot humanismen och söker att visa upp, att det franska
språket lika väl som latinet lämpar sig för diktkonsten och
vetenskapen, t. o. m. numera bättre än latinet. Det är
sant, säger du Bellay, att franskan är ett fattigt språk,
men språken äro inga naturprodukter, så att somliga födas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
