Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Den nya estetiken - Plejadens program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sunda och starka, andra bräckliga, utan de äro alster av ett
folks intelligens, och det är folket, som präglar det med
sitt nationallynne. Ett barbariskt och outvecklat språk kan
således av därför dugliga individer göras rikt och böjligt.
Så skedde med latinet, som före Augusti tid ännu var ett
språk för bönder, men som genom de stora romerska
författarnes anslutning till grekerna förvandlades till detta fint
utdanade idiom, som alla beundra. Den tid skall också
komma, tillägger han, “då vårt språk, som redan begynner
fästa sina rötter, skall skjuta upp ur jorden och höja sig
till sådan styrka och höjd, att det kan mäta sig med själva
grekernas och romarnes och liksom deras språk frambringa
en Homeros, en Vergilius, en Cicero“. Men för att nå dithän
måste fransmännen odla sitt eget språk och ej blott använda
latinet. Redan Cicero hade för sitt modersmål yrkat på
detsamma gent mot samtidens ensidiga hellenister och visat upp,
att latinet t. o. m. överträffade grekiskan i skönhet och
rikedom. Kunde nu Frankrikes lärde förmå sig att blott skriva
på franska, skulle detta språk snart bliva rikt som latinet
och grekiskan. Ty de gamla stodo visst icke i alla
avseenden över oss; i uppfinningar hava vi redan nått om dem,
och det bästa beviset härpå är boktryckerikonsten — en
sats, som onekligen är märklig och som vi sedan skola ånyo
påträffa, då vi mot klassicitetens slut komma fram till striden
mellan “les anciens“ och “les modernes“. Den visar i varje
fall den fria blick, med vilken man nu började att betrakta
antiken.
Både du Bellay och hans vänner voro dock humanister,
lärjungar till humanisten Daurat, och det nya hos dem ligger
just i den förening av fransk patriotism och humanistisk
antikbeundran, som bär upp hela deras strävan. Huru hade
— frågar du Bellay — romarne lyckats att giva sitt språk
en sådan fulländning? Det hade skett icke genom
översättningar, men genom efterbildningar av den grekiska
litteraturens mästerverk, och genom dylika efterbildningar
skulle nu också det franska språket nå den formfulländning,
som var målet, icke genom någon slavisk imitation, utan
genom efterbildningar blott i så måtto, att de moderna
skalderna verkligen trängde in i den antika poesiens egentliga
väsen och tillägnade sig dess anda. Det är sant, att varken
du Bellay eller Ronsard till en början fullt förstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
