Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Frankrikes litteratur
- Den nya estetiken
- Plejadens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekant för sina försök med klassiska versmått. Såsom vi
minnas hade dylika experiment förekommit också hos
italienarne, och det var särskilt till Claudio Tolomeis principer,
som Baïf anslöt sig, d. v. s. den franska versen skulle vara
byggd på kvantitet, men icke på den latinska kvantiteten,
utan på den franska, för vilken han uppställde vissa regler.
Uppfinnare, vad Frankrike beträffar, av dylika “vers
mesurés“ var Baïf dock icke, ty enstaka försök hade
förekommit redan före plejaden, och 1553 hade Jodelle skrivit
ett dylikt distikhon:
Venus, Amour, Cypris veut, sauver, nourrir et orner[1]
Ton vers, cœur et chef d’ombre, de flamme, de fleurs.
1562 hade Jacques de la Taille t. o. m. utgivit en
särskild avhandling om dessa metra: Manière de faire des vers
en français comme, en grec et en latin. Men den, som
blev den mest entusiastiske målsmannen för dessa strävanden,
var Baïf, och samtidigt tyckes han hava laborerat med
några i samband härmed stående försök att återuppliva den
antika musiken — något tidigare än i Florens, där som vi
minnas Jacopo Corti, Bardi med flera sysslade med dylika
frågor. Han lyckades även intressera Karl IX för dessa
lärda experiment och fick 1567 till stånd en under konungens
beskydd stående akademi, som visserligen efter några år
upplöstes, men som ej lär hava varit utan all betydelse för
idéen till den senare Franska akademien. Tanken hos Baïf
skall hava varit, att lång ton i musiken skulle motsvaras av
lång stavelse i versen, kort ton av kort stavelse, och i
praktiken lär detta ej hava lyckats så illa, ehuru detta nu icke
kan bedömas, då musiken till hans dikter saknas. I varje
fall slogo dessa vers mesurés för en tid igenom, och även
Ronsard skrev två sapphiska oden. Efter plejadens fall
upphörde emellertid denna antikiserande vers, som så föga
passar för franskan.
Bättre lyckades Baïf med en annan versform, den s. k.
vers baïfin, som ej har något att skaffa med den antika
metriken utan är en vanlig fransk långvers på femton
stavelser med en skarp cesur efter den sjunde, t. ex. Muse,
reine d’Hélicon, fille de Mémoire, o déesse.
[1] För den besynnerliga ordställningen jämför de medeltida verser, som
anföras II. s. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0448.html
