Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Den nya estetiken - Du Bartas och D’Aubigné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställningsvärlden — och han var även en i högsta måtto
lärd poet. Denna lärdom bidrog utan tvivel kraftigt till
diktens oerhörda popularitet särskilt i de estetiskt mindre
utvecklade germanska länderna. Men också på italienska
bearbetades hans dikt av ingen mindre än Tasso. På engelska
översattes den tidigt (1598) och blev där en föregångare
till Miltons Paradise Lost; på tyska föreligga flera
efterbildningar, och en dansk dylik, av Arreboe, inleder den danska
senrenässansen. Som bekant bearbetades sedan Arreboes
dikt på svenska av Spegel i Guds Werk och Hvila, och
över huvud är det få av senrenässansens dikter, som
förvärvat en mera allmän popularitet. Men lika bortglömt är
detta epos nu, kanske just i följd av dess lärdom.
Författaren lånar flitigt från de antika poeterna, från Vergilius,
Lucretius o. s. v., han ingår i långa moraliska
undersökningar och teologiska utredningar och meddelar även notiser
i rent världsliga ämnen. Hans epos blev därför, såsom man
anmärkt, snarast en stor protestantisk encyklopedi. Dantes
dikt hade ju också slagit igenom företrädesvis såsom en
väldig lärdomsprodukt, men Divina Commedia har levat
genom tiderna icke av detta skäl, utan därför att den
därjämte var en stor diktskapelse. Det var du Bartas’ La
Semaine olyckligtvis icke, och i Frankrike, där utvecklingen
nu gick i raskare tempo än annorstädes, ansågs den redan
efter några årtionden såsom ohjälpligt föråldrad. Detta gäller
i ännu högre grad dess fortsättning, La seconde Semaine.
Ty du Bartas följde icke, såsom en fransk
litteraturhistoriker något elakt anmärkt, Skaparens visa exempel att vila
ut på den sjunde dagen, utan började omedelbart med en
ny “vecka“, som skulle föra världens historia fram ända till
slutet. Men lyckligtvis blev detta jätteverk aldrig fullbordat.
Du Bartas var således en för sin tid aktningsvärd
författare, men han var mera god calvinist än god poet.
Samtidigt med honom framträdde dock en annan skald av större
mått, som ehuru han aldrig hos samtiden eller den närmaste
eftervärlden nådde du Bartas’ ryktbarhet, likväl nu
framstår såsom den typiska hugenottskalden. Det var Agrippa
d’Aubigné (1550—1630). Redan hans levnadssaga är till
ytterlighet belysande för denna tids lynne. I Cervantes’
biografi hava vi mött denna tids spanska romantik, i
d’Aubignés möta vi den franska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
