Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Folkteaterns drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycke in på 1600-talet bibehöll den sina mansions. Om
vi taga t. ex. ett drama av Hardy, Cornélie, av vars
dekoration vi hava en avbildning, så finna vi längst fram mot
åskådarplatsen fyra olika mansions: tre palats och ett
eremitage. Men denna dekoration har nu kombinerats med
den, som vi känna från Italien: scenen har nämligen fått
en fonddekoration, som perspektiviskt framställer en gata
och ligger på ett högre plan än scengolvet. Denna scen
står således mitt emellan medeltidens och klassicitetens, och
när man sedan av hänsyn till lagen om rummets enhet ville
avlägsna de olika mansions, kunde en dylik scen lätt
förvandlas till klassicitetens enhetliga palatsdekoration. Men
redan 1500-talets scen med dess mansions stod
dekorationstekniskt högre än den spanska och engelska, där
medeltidens mansions av teaterekonomiska skäl bortfallit och på
sin höjd ersatts av några anslag; i regeln angavs lokaliteten
i det spanska och engelska dramat väl blott genom replikerna.
I andra fall erbjuder denna tids franska teater stora
likheter med Spaniens och Englands, men också olikheter.
Förkärleken för teaterföreställningar tyckes här icke hava
varit så våldsamt uppdriven som i de båda andra landen;
i London kunde ju flera trupper samtidigt och dagligen ge
sina föreställningar. I Paris fanns det däremot blott en
enda permanent teater, men denna tyckes icke hava givit
dagliga representationer, utan spelat på tämligen
oregelbundna tider; vid en fest spelade man flera dagar å rad,
så kom ett längre uppehåll och därpå en ny serie
föreställningar. Mot slutet av 1500-talet gav man dock i
allmänhet en föreställning i veckan, men ännu 1660 voro
representationerna blott tre i veckan.
Publiken var under 1500-talet tydligen av samma art som
i England, och liksom där möter man även i Frankrike
häftiga utfall mot de råa sederna och lättfärdigheten på
teatern. De högre klasserna tyckas under denna tid icke
annat än undantagsvis hava besökt Hotel de Bourgogne,
och först genom Hardy samt framför allt genom Theophile
de Viau lockades denna publik till den offentliga teatern.
Men därigenom fick såväl denna som själva dramat en ny
karaktär, som möjliggjorde Corneilles framträdande.
Vad skådespelarna beträffar, framställes saken av franska
litteraturhistoriker på följande sätt. Confrériet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
