- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
447

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Den antikiserande tragedien - Folkteaterns drama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppresta scenen på kollegiegården bestod blott av en estrad
med en bakgrund av draperier, vilken scen fick föreställa
något tämligen allmänt och abstrakt fattat rum, vanligen
en sal i ett palats. På en dylik scen handlade man icke —
man blott deklamerade. Men i de flesta fall tänkte
författarna, såsom Rigal anmärker, ej på något bestämt rum
alls, reflekterade över huvud ej på styckets spelbarhet.
Scenen är ofta fullkomligt imaginär, författaren har blott
intresserat sig för retoriken och de vackra sentenserna, och
i sin fantasi har han aldrig sett dramats gestalter i någon
bestämd omgivning. Och om överhuvud hans drama någon
enstaka gång uppfördes, voro skådespelarna studenter utan
all scenvana. Ett dylikt drama var i själva verket intet
drama, snarare en elegi, fördelad i monologer och dialoger,
och betydelse kunde det få, först sedan det förvärvat en
egen teater.

FOLKTEATERNS DRAMA



Från den antikiserande tragedien vända vi oss därför till
folkteaterns drama. Detta var fortfarande anpassat efter
scenen i Hotel de Bourgogne. Teatern där var inrättad
såsom en bollhussal — användes måhända också därtill, när
man ej gav några representationer — och bestod av ett
tämligen långt, rektangulärt rum, i vars ena ända scenen
var upprest. Å väggarna funnos två gallerier eller rader
för den bättre publiken; den sämre hade sin plats nere på
golvet, där den stående åskådade representationen. Denna
teater skilde sig således från den vanliga engelska och spanska,
som utvecklats ur den öppna värdshusgården, men var
däremot densamma som de s. k. privata teatrar, vilka
omkring 1600-talet uppstodo i London, möjligen efter
förebilden av Hotel de Bourgogne. Scenen var densamma, som
vi känna från Frankrikes medeltid, d. v. s. alla de
lokaliteter, som skulle förekomma i ett drama, framställdes
samtidigt genom olika “mansions“ bredvid varandra på den
estrad, som utgjorde scenen, och rummet framför dessa
mansions var en neutral plats, vars karaktär angavs genom
den mansion, varifrån den talande kom. Denna scen
undergick före Corneille inga betydande förändringar. Ännu ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free