- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
450

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Folkteaterns drama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de la dite confrérie et sous le nom d’icelle“. 1578 träffades
också en överenskommelse mellan gillet och Agnan Sarat,
Pierre Dubuc och andra komedianter, att de mot en viss avgift
skulle få uppträda i Paris. 1596 spelade en annan trupp,
Nicolas Potræus’, under marknaden i Paris och dömdes då
att betala två ecus till confrériet för varje representation.
1598 uppträdde i Hotel de Bourgogne en engelsk trupp,
som för rättigheten betalade en écu om dagen, i april 1599
förbjödos de italienska aktörerna att spela annorstädes än i
Hotel de Bourgogne, och i maj samma år hyrdes teatern ut
åt Valleran Lecomte, som spelade här omväxlande med
italienarne. Dessa arrendekontrakt äro blott de, som vi
händelsevis känna, men med all sannolikhet funnos andra, som ej
bevarats, och att gillebröderna först 1578 hyrt ut sin teater
åt Agnan Sarat i känslan av sin oförmåga att kunna tävla
med de italienska skådespelare, som kort förut kommit till
Paris, är blott ett — ganska osannolikt — antagande. Det är
ingenting, som hindrar det motsatta: att bröderna redan
före 1578 hyrt ut teatern och att detta t. o. m. varit regel.
Gillet intog i detta fall tydligen samma ställning som en
engelsk teaterägare, och över sin teaterbyggnad och sitt
privilegium disponerade bröderna naturligtvis på det sätt,
som syntes dem praktiskt och ekonomiskt mest lämpligt;
vad bröderna kämpade för, var blott, att inga
representationer fingo givas på någon annan teater än deras eller utan
avgift till dem.

Yrkesskådespelare funnos för övrigt troligen sedan långt
tillbaka i medeltiden, ehuru de icke uppförde de religiösa
mysterierna, som för övrigt krävde en större personal än
den, över vilken ett dylikt band förfogade. Men däremot
är det tydligt, att de spelat farser, i vilka blott ett par
roller förekommit, och dylika uppfördes såsom vi veta flitigt
på marknaderna, även i Paris. Confrérie de la Passion sökte
väl att även mot dessa gycklare göra sitt privilegium
gällande, men vanligen utan framgång. Under senare delen
av 1500-talet tyckas dessa trupper — i Frankrike, liksom
samtidigt i England, Spanien och Italien — hava blivit
talrikare och manstarkare, och som det synes lärde de
även av den större yrkesskicklighet, som de italienska
trupper innehade, vilka nu började draga kring i Frankrike.
1571 uppträdde Ganassas trupp i Paris, och 1576 eller 1577

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free