Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Folkteaterns drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
et de Fortunie och rör sig med trollkarlar, torneringar,
indianer o. s. v., samt med ett fram och tillbaka av
spännande och överraskande händelser. Det förnämsta arbetet
inom denna grupp torde dock vara Bradamante av Robert
Garnier, en dramatisering av en episod i Ariostos Orlando
furioso. Stycket är ur många synpunkter intressant.
Författaren var plejadens mest begåvade efterföljare, och att
han nu skrev ett stycke i den genre, som av tidens lärde
estetiker i så starka ordalag fördömdes, visar dock, att det
några årtionden förut så ringaktade folkdramat nu började
tillmätas en högre litterär rang. Garnier hade tydligen en
känsla av, att här var en ny konstform, som höll på att
arbeta sig fram och vars kännemärke var, att komiska och
patetiska element blandade sig om varandra; han kallade
också sitt stycke “tragikomedi“, en term, som sedan blev
den vanliga för dessa mera romantiska lustspel. Att
Bradamante, som trycktes 1582, skrivits för Hotel de
Bourgogne, är mycket litet troligt; Rigal anser t. o. m. att stycket
uppförts först långt efteråt, sedan genren blivit så att säga
inarbetad. Men denna tragikomedi, skriven av en verkligt
begåvad författare, gav dock ett viktigt mönster för
folkteatern, och då vi sedan, omkring år 1600, bättre lära
känna dess repertoar, finna vi också, att tragikomedien eller
romandramat där intager nästan den främsta platsen.
Den franska folkteatern under 1500-talets senare del
erbjuder således stora likheter med den engelska före
Marlowe’s framträdande. Teatern var ett nöje för det lägre
folket, de stycken, som uppfördes av de olika teaterbanden,
voro otympliga och råa, nästan aldrig skrivna av verkliga
författare, de olika arterna — de samma i Frankrike och
England — voro de, som man övertagit från medeltiden.
Men så kom i England vid 1580-talets mitt den stora
revolutionen inom dramat. En verklig skald, Marlowe,
började skriva för folkteatern och förvandlade medeltidens
episka skådespel till ett av liv sjudande renässansdrama. I
Frankrike inträffade omslaget senare, först omkring 1600, och
då fanns där ingen Marlowe, utan blott en ganska jämnstruken
dramatiker, Hardy, vars livsgärning därför alls icke fick samma
proportioner som den store engelska skaldens. Men innan vi
övergå till honom, återstår att taga en kort överblick över
komediens utveckling från Jodelle till århundradets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
