Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Folkteaterns drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannolikhet är det i stället en mera lärd, blott för läsning
avsedd bearbetning av ett av folkteaterns dramer. Ett tredje
drama, Lucelle av Le Jars, är en blandning av borgerligt
drama och romandrama och företer i upplösningen vissa
likheter med ett ungefär samtida spanskt stycke, Comedia Aquilana
av Torres Naharro. Innehållet är tämligen barockt. En
narraktig baron friar till Lucelle, dotter till en rik bankir.
Men hon älskar faderns bokhållare. Under ett möte, som
de älskande hava, överraskas de av fadern, som tvingar
bokhållaren att tömma en giftbägare, och även Lucelle dricker
giftet. Sedan således båda förefalla döda, uppklaras
emellertid situationen i den sista akten på ett högst oväntat
sätt. En kurir ankommer från Polen, och genom denne
får man veta, att bokhållaren i själva verket är son till
konungen i Polen. Så befinnes det, att apotekarn av
misstag lämnat orätt medicin: ett sömnmedel i stället för gift.
Därmed är konflikten löst och de älskande förenas.
Dessa stycken, som bevarats genom tryckpressen, voro
naturligtvis de, som ansågos bäst. Men förmodligen få de
betraktas såsom mera vittra bearbetningar av de dramer,
som uppfördes på folkteatern, ty dessa ville man nog lika
litet i Frankrike som i England trycka, då de härigenom
förlorade nyhetens behag och således minskade frekvensen
på teatern. Men de giva dock en föreställning om dessa
verkligen spelade stycken.
Den andra gruppen var romandramer. Vi erinra oss, att
man redan på 1300-talet hade mirakelspel, som faktiskt blott
voro dramatiseringar av Chansons de geste, såsom Ostes,
där den heliga jungfrun spelar så gott som alls ingen roll.
Steget från dylika stycken till sådana, där det religiösa
momentet alldeles avlägsnats, var naturligtvis mycket lätt att
taga — och hade faktiskt tagits redan under medeltiden —
och av en tillfällig notis veta vi även, att man i Hotel de
Bourgogne spelat en dramatisering av den bekanta romanen Huon
de Bordeaux. Likaså ha där uppförts dramatiseringar av
Trojasagan och Amadis. Andra stycken, som finnas tryckta, äro
mera lärda bearbetningar av dylika romandramer. Ett dylikt
stycke är Acoubar av Jacques de Hamel. Det kallas väl
såsom de flesta skådespel, vilka framträdde med vittra
anspråk, för “tragedi“, men är blott en dramatisering av en
fransk äventyrsroman från denna tid, Les Amours de Pistion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
