Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Tiden mellan Hardy och Corneille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boken tyckes hava gått, och 1624 började han med vad
vi skulle säga en “vald upplaga“ av sina dramer d. v. s.
med de stycken, som han själv ansåg såsom de bästa. Mellan
1624 och 1628 utkommo nu fem delar med tillsammans
trettiotre stycken (utom Théagéne et Cariclée). Av dessa
äro fem pastoraler, fem mytologiska dramer, tolv
tragikomedier och elva tragedier. Att av dessa siffror sluta till
proportionen mellan de förlorade, torde ej vara rådligt. Hardy
publicerade nog hällre sina tragedier, då dessa voro mera
litterärt ansedda, och troligen skrev han proportionsvis vida
flera tragikomedier. Rigal har försökt att ungefärligen
bestämma kronologien för dessa stycken, men försöket synes
vila på en ganska osäker grund. Sannolikt torde dock vara,
att tragedierna i allmänhet tillhöra den äldre tiden och att
den stackars, utsvultne Hardy med dem haft den
ärelystnaden att söka få upp den Jodelleska skolans drama på
scenen.
För att detta skulle lyckas, måste han emellertid vidtaga
flera genomgripande förändringar med hänsyn dels till
publikens smak, dels till dekorationssystemet i Hotel de Bourgogne.
För den följande fransk-klassiska tragedien blevo dessa
reformer av stor betydelse. För det första måste han låta
kören falla bort. Dels disponerade truppen säkerligen ej
över tillräckliga sångkrafter, dels ansåg nog publiken, att dessa
körer voro ledsamma; lyrik på teatern tyckte man ej om,
utan där ville man hava handling. Två tragedier —
antagligen de äldsta — hava ännu körer, men sedan hava dessa
strukits. En annan ändring gick i samma riktning. Det
retoriska Jodelleska dramat hade älskat utförliga monologer,
som ibland kunde upptaga hela scener, men vilka tröttade
åhöraren, som ej intresserade sig för hjältens reflexioner och
som framför “budbärarens“ långrandiga berättelse föredrog
att se de omtalade händelserna. Av hänsyn till denna smak
förkortade Hardy monologerna, och de allmänna
reflexionerna i dissertationsstil uteslötos. Över huvud lösgjorde han
sig från beroendet av Seneca. Rollerna blevo flera, och
framför allt blev det mera handling i hans drama, mera
intrig och mera överraskning. Hans tragedier skildra ej
längre blott själva den avslutande katastrofen. Vi behöva
blott betrakta innehållet i en av dem, Panthée. I första
akten föres Panthée, gemål till den assyriske hjälten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
