Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - England 1580 - Spenser och hans skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brisarna från världshavet, som fylla den Shakspereska tidens
litteratur och över den kastar samma glans av romantik och
dådkraft, som vilade över Spaniens.
Framför Tyskland hade England den oskattbara fördelen
av att äga en huvudstad, där detta liv kunde koncentreras.
London var väl ej vid denna tid samma oformliga jätte
som i våra dagar, och invånarantalet steg blott till omkring
100,000 — en vid denna tid dock högst betydande siffra,
som knappt torde hava överträffats av många städer i Europa.
Och inom dess murar rörde sig en mera brokig befolkning
än annorstädes — tiggare, sjöfolk, hantverkare, köpmän
och unga, nöjeslystna ädlingar, och av alla dessa olika
element befolkades den tidens teatrar, alla blevo de på sätt
och vis, var och en efter sin smak, litteraturens beskyddare.
Denna litteratur är därför kanske rikare än annorstädes,
företer flera skiftningar, rör sig på idealismens mest luftiga
höjder och ger ett hänsynslöst uttryck åt den naturliga
engelska realismen.
Denna blomstringsperiod varar tämligen länge. Den
inledes med Spenser’s 1579 utgivna Shepheardes’ calendar
och avslutas först med Miltons Paradise lost 1667. Men
ehuru utvecklingen under hela denna tid går i en tämligen
rak linje, är litteraturens skaplynne vid början av perioden
helt naturligt något olika mot i slutet. Det är Shakspere’s
mäktiga gestalt, som bildar vattendelaren. Före honom hava
vi en förberedelsens tid, själv betecknar han den engelska
renässansens höjdpunkt, och sedan följer — avmattningen
kunna vi ej säga, ty ända fram till restaurationen utvecklar
den engelska diktkonsten en enastående kraft, och i Milton når
den Spenserska riktningen sin högsta fulländning. Men
litteraturen förlorar nu den ursprunglighet, den haft hos
Shakspere och hans föregångare, blir mera konstnärligt
utarbetad, mindre rik på nya uppslag, mera kavaljer eller
puritan och mindre naturbarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
