Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Spenser och hans skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sackville’s Mirror for magistrates. Men denna strömning får nu
en annan karaktär. Det är väl Italien, som fortfarande
giver impulserna, men dessa komma nu icke blott från
Petrarca och hans efterföljare, utan framför allt från Tasso,
och vid dennes sida står nu också den franska plejaden —
med ett ord: det är Trissinos program, som man nu söker
omsätta i engelsk dikt, och liksom i Frankrike är det en
humanist, som giver väckelsen till den nya “skola“, som nu
uppstod. Det var Gabriel Harvey, “fellow“ vid Pembroke
Hall i Cambridge, då Spenser först gjorde hans bekantskap.
Tack vare Greene’s och Nash’s anfall på honom har han gått
till eftervärlden snarast såsom en löjlig pedant, men knappt
med rätt, ty även om han hade något av den lärdes pedanteri,
var han dock en man med idéer, och en narr hade svårligen
kunnat bliva vän med Spenser och Sidney. Poet var han icke,
men det var han, som teoretiskt tyckes hava utvecklat det
litterära program, som de andra sedan klädde i dikt. Detta
återgår i allt väsentligt till Trissino och plejaden. Målet
för den nya skolan i England var detsamma som i Italien
och Frankrike: en dikt i anslutning till den så högt
beundrade antiken, men på modersmålet, för vilket man
hyste en svärmisk kärlek, och liksom Tasso voro även
Harvey, Spenser och Sidney fyllda av ett starkt religiöst patos.
Den mest betydande medlemmen av denna skola var
Edmund Spenser, som föddes omkring 1552 i London och
där erhöll en god klassisk uppfostran. 1569 överflyttade
han till universitetet i Cambridge, där han inskrevs i
Pembroke Hall och gjorde bekantskap med den några år äldre
Harvey och där han studerade till 1576, då han blev master
of arts. Några smärre dikter, som han skrev genast vid
sin ankomst till universitetet, visa, att han redan då var
inne i italiensk och fransk poesi — några översättningar
från Petrarca och du Bellay, — och särskilt de sista äro
av intresse, enär de vittna om hans bekantskap med den franska
plejadens diktning. Vid Cambridge fortsatte han sina
klassiska studier och tog där även intryck av de vid
universitetet ganska starka religiösa rörelserna. Men, såsom en
biograf anmärker, hans puritanism var snarare politisk och
nationell än religiös. Han delade det puritanska partiets
starka hat mot Rom, men för övrigt hade han föga
gemensamt med de stränga och hårda calvinisterna, och för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
