Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lear och hans otacksamma döttrar — ett gammalt stycke,
som Shakspere sedan omskrev. Åter andra behandlade
såsom varnande exempel någon mordhistoria. Det äldsta
tryckta är ett förträffligt, redan av den nya tekniken
påverkat drama, Arden of Feversham, utgivet 1592, men
troligen skrivet årtiondet förut. Litteraturhistoriskt sett äro
dessa morddramer av stor vikt, ty, såsom vi sedan skola se,
existerar det ett klart historiskt samband mellan dem och
det borgerliga drama, vilket på 1700-talet fick en så stor
betydelse för oppositionsrörelsen mot den franska klassiciteten.
Men dessa exempelmoraliteter voro ännu icke moderna
renässansdramer. De hade det medeltida dramats episka
karaktär, personerna voro ännu utan all individualitet, allt
liv och saknade det “patos“, som skiljer renässansens drama
från medeltidens. För att exempelmoraliteten skulle utvecklas
dithän, fordrades en ny insats, och det är till denna vi nu
vända oss.
Med humanismen kom i England, liksom i Tyskland, det
latinska skoldramat. I Tyskland, där det kanske flitigast
odlades, fick detta dock en förkrympt gestalt, blev antingen
ett av antiken föga berört bibeldrama i den medeltida stilen
eller ock en Terentius-imitation, någon gång en medeltida
fars på latin. Senecas tragedier voro däremot så gott som
utan all betydelse för den tyska reformationstidens pedagoger.
Den engelska humanismen, som icke förefaller att stå vidare
högt, var dock i detta fall mindre pedantisk. Vid de engelska
universiteten, de juridiska undervisningsanstalterna och
skolorna uppförde man inte blott Terentius och tyska
skolkomedier av Gnapheus, Stymmelius m. fl. utan ock tragedier
av Seneca. Och vad viktigast är: man skrev även nya i
Senecas stil. Den äldre forskningen kände föga till detta
latinska drama i England, tog därför knappt någon hänsyn
därtill, men det har nu visat sig, att denna nylatinska tragedi
kanske var rikast utvecklad i England, icke blott om vi
taga hänsyn till det högst betydande antalet, utan ock till
det estetiska värdet. Något konstverk är naturligtvis intet
av dessa stycken, men så otympliga och själlösa
Senecaimitationer som i andra land äro de icke. Och genom dem
fick den bildade ungdomen dock Seneca så att säga i blodet.
Såsom exempel kunna vi taga Meleager, som uppfördes
i Oxford och skrevs av en universitetsman, Dr. Gager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
