Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Den Elisabethska tiden
- Marlowe och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARLOWE OCH HANS EFTERFÖLJARE
Med Marlowe uppträder en ny författartyp, och han
trycker sin andes stämpel både på de andra folkskalderna
och på dramat före Shakspere. Med honom är det
renässansens obändiga kraft, som bryter fram, och hans korta
levnadssaga är därför ytterst karaktäristisk för denna tid.
Han föddes samma år som Shakspere, 1564, och var son
till en fattig skomakare, men tack vare ett “scholarship“
sattes han i stånd att från hemstadens skola överflytta till
universitetet i Cambridge, där han studerade mellan åren
1580—1587. De fredliga banor, som öppnade sig för en
master of arts, passade likväl ej för denna passionerade
natur, och från det lugna studentlivet i Cambridge kastade
han sig in i Londonvimlet för att där med sin penna söka
skaffa sig bröd för dagen. Måhända var ock den vanliga
prästerliga banan stängd för honom, ty i det college, där
han studerade, tyckes han hava insupit vissa revolutionära
ideer i religiöst och politiskt avseende, och åt dessa gav
han ock ett öppet uttryck; av samtiden stämplades han därför
såsom “ateist“, och strax innan han dog, var han av den
anledningen kallad inför Stjärnkammaren. Och lika hetsigt
som tankarna i hans hjärna var ock blodet i hans ådror.
De tillfälliga uppgifter, vi hava om honom från Londontiden,
tyda på ett liv i vilda utsvävningar, och i varje fall slutade
han sina dagar i ett kroggräl med anledning av en flicka.
Han var då, 1593, ännu ej trettio år gammal.
Innan Marlowe träffades av den dödande dolkstöten på
krogen i Deptford, hade han dock utfört ett storverk. Ty
det engelska renässansdramat är väsentligen hans skapelse.
Redan vid universitetet hade han varit litterärt verksam,
ehuru han, såsom naturligt var, då endast sysslat med den
klassiska litteraturen. Han hade gjort en översättning av
Ovidius’ Amores, börjat med en annan av Lucanus’
Pharsalia, författat den förut omtalade bearbetningen av Musaios’
Hero och Leander samt även skrivit en tragedi, Dido, som
visserligen är hållen i det lärda dramats stil, men som har
en helt annan fart än dessa stela antikimitationer.
Så kom han till London. Någon skådespelare fick där
antagligen fatt i honom och erbjöd honom att skriva ett
drama för folkteatern. Marlowe måste leva, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0528.html
