Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Marlowe och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marlowe behärskar dramat ända till Shakspere’s
framträdande, och kring honom slöto sig de andra dramatikerna,
vilka, ehuru de ej hade hans originalitet, likväl gåvo det engelska
dramat vissa nya skiftningar. I London bildade nämligen
Marlowe medelpunkten för ett helt kotteri av utsvävande,
men begåvade författare, som också spårat ur och från den
lärda banan måst vända sig till ett folkligt författarskap
för att finna bröd för dagen. Ingen av dem har det
storslagna, det djärva och trotsiga lynnet hos Marlowe, och hos
dem träder egentligen det moraliska förfallet hos denna
författarvärld fram. Lägst på skalan både som författare och
människa stod nog George Peele, som skildras såsom tarvlig
bedragare, mot slutet t. o. m. såsom yrkestiggare och som
dog i det djupaste elände. Han hade börjat såsom
författare av mytologiska festspel och romandramer, sökte sedan
att imitera Marlowe, men utan egentlig talang, ehuru med
en viss språkkonst. Ett uppslag har han dock måhända
givit, som sedan går igen både hos Milton och hos
Shakspere. Det möter oss i Old Wives’ tale. Några strykare
ha om natten förirrat sig i skogen och komma till en
koja. Gumman, som bor där, börjar att för dem berätta
en gammal vintersaga, densamma, som Milton sedan
behandlat i Comus, om prinsessan, som befrias ur
trollkarlens våld, men medan gumman berättar, taga sagans
gestalter liv, och det är de, som fortsätta dramat. I detta
grepp låg onekligen ett givande uppslag, den engelska
folksagan gjorde här sitt första inträde inom dramat, och ehuru
Peele själv icke var mannen att poetiskt utnyttja motivet,
hava vi här dock de första preludierna till
Midsommarnattsdrömmen. Men icke ens här är det säkert, om Peele varit
originell eller om han blott imiterat Greene.
En annan medlem av kotteriet, Thomas Nash, försökte
sig visserligen också som dramatiker, men om hans förmåga
i detta fall hava vi svårt att bilda oss en föreställning, då
hans mest uppmärksammade dramer voro skandalstycken,
som aldrig blevo tryckta. Hans styrka bestod i satiren,
och han var en av denna tids flitigaste pamflettister, som
med anledning härav förvärvade sig namnet “Englands
Aretino“. Men han försökte sig också på andra områden,
skrev en bland denna tids bästa picareska romaner, The
unfortunate traveller, samt även en religiös, ganska vacker dikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
