Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Shakspere
- Shakspere’s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SHAKSPERE
SHAKSPERE’S UNGDOM
Kyd dog 1594, Marlowe hade slutat året förut, Greene
1592, Lodge hade redan 1591 lämnat England och Peele
var vid denna tid fullkomligt på förfall. Den första
generationen av dramatiker hade således i början av 1590-talet
försvunnit från skådebanan. Men redan kort förut hade
en ny författare framträtt, som skulle mottaga arvet efter
dem, en författare icke blott av vida större begåvning, utan
ock av en alldeles ny typ, icke någon urspårad student,
utan en olärd skådespelare, icke någon bohêmien, utan en
praktiskt klok, harmonisk och sund natur, som icke gick
under i elände och utsvävningar, utan som arbetade sig fram
till allt större och större humanitet. Det var William
Shakspere.
Han föddes 1564 i den lilla köpingen Stratford-upon Avon
i Warwickshire, någon eller några dagar före den 26 april,
då han döptes. Hans far var då en burgen och driftig
borgare, som ägde flera hus i staden och tyckes hava
utövat åtskilliga yrken samt även erhöll de förtroendeposter,
som staden kunde utdela; 1568 var han t. o. m. bailiff
eller borgmästare. Men omkring 1578 började det gå bakut
för honom, han fick allt sämre och sämre affärer och råkade
i ett verkligt obestånd, ur vilket han dock till sist räddades
av sonen. Han dog 1601 vid en hög ålder.
Om sonens uppfostran känner man intet, men det är
tydligt, att han liksom andra Stratfordpiltar gått i stadens skola,
och ehuru han där ej förvärvade sig någon högre bildning,
lärde han sig dock att läsa latin, studerade Mantuanus’
nylatinska dikter, Terentius, Ovidius, troligen ock Cicero, kanske
någon tragedi av Seneca och dikter av Horatius. Den
lärde Ben Jonson gav honom väl sedermera vitsordet, att
han kunde “litet latin och mindre grekiska“, men även ett
dylikt admittitur, avgivet av den store Ben, är ju ett icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0540.html
