Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - Shakspere’s lärlingsstycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ena platsen till den andra, och någon handlingens enhet
finnes icke. En idéens enhet kan dock icke frånkännas detta
stycke; det vill visa upp, huru Henrik V:s franska
erövringar gå förlorade genom Englands inre split, och här
klingar det oss till mötes en varmt patriotisk ton, som knappt
funnits hos föregångarne. I själva verket var också hela
arten någonting nytt. Det historiska skådespelet,
chronicleplay, hade föga odlats av Shakspere’s föregångare, och över
huvud hade den äldre tiden ej röjt något historiskt intresse.
Först genom Sackville’s Mirror for magistrates hade
uppmärksamheten riktats på landets äldre öden, sedan hade 1577
Holinsheds krönika utkommit, som blev den gruva, från
vilken de engelska chronicleplays lånade stoffen. Men vid
Shakspere’s första framträdande hade folkteaterns skalder
ännu föga anlitat detta arbete. Så vitt man vet, funnos
endast en sex, sju stycken, som kunde kallas historiska
skådespel, och dessa voro mycket underhaltiga. Endast tre
av dem hava haft någon betydelse för Shakspere: The
famous victories of Henry V, Jack Straw och Troublesome
raigne of king John. Men det första av dessa, som är
mycket litet historiskt och mest sysselsätter sig med Henriks
överdådiga liv som kronprins, gav Shakspere blott en
anknytningspunkt; hans Henrik VI kan nämligen betraktas såsom
en fortsättning av detta på sin tid nog populära drama, men
är till stil och uppfattning alldeles olika. Av de båda senare
tog han först längre fram några intryck. Och hans stycke,
så svagt det än är, är dock det första, i vilket en författare
söker att för folkteaterns publik upprulla en stor och
omfattande bild ur Englands historia. Villervallan av händelser,
som här framställas och vilka för oss synas såsom ett fel,
var för Londonpubliken, som ville se så mycket som möjligt,
nog snarast en förtjänst. I varje fall blev stycket, såsom
vi kunna konstatera, en stor teaterframgång; det spelades
första gången den 3 mars 1592, och till den 19 juni
uppfördes det femton gånger för mycket goda hus.
Men i juni råkade truppen ut för ett missöde. Vid
uppförandet av ett nytt stycke uppstod ett stort slagsmål bland
lärgossarna på “gården“, och i följd härav drabbades truppen
av ett teaterförbud samt måste bege sig ut på en
landsortsturné. Några skådespelare, och bland dem Shakspere,
föredrogo dock att stanna kvar i London och söka sig in i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
