Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - Shakspere’s lärlingsstycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan trupp, lord Pembroke’s. Då Shakspere gick in i
denna, hade han emellertid två fortsättningsstycken till Henrik
VI färdiga, och dessa spelades nu av Pembroke’s trupp på
sommaren 1592 samt tyckas likaledes hava haft en stor
framgång. Det första stycket hette The first part of the
contention betwist the two famous houses of Yorke and
Lancaster, det andra The true tragedie of Richard, duke of
Yorke — först senare benämndes de andra och tredje delen
av Henrik VI. Deras popularitet framgår, utom av ett
rasande anfall av den döende Greene, därav, att en
boktryckare ansåg det löna sig att skicka en stenograf till
teatern för att uppteckna dem, varefter han gav ut dem i
två fruktansvärt usla tryck, så usla, att man ansett dem
såsom två äldre skådespel, som Shakspere sedan bearbetat.
Så är emellertid ganska säkert icke förhållandet, ehuru här
icke är platsen att närmare gå in på denna stridsfråga.
Liksom Henrik VI äro även dessa stycken blott en
dramatiserad krönika utan någon enhet i de växlande scenerna.
Men i några punkter röjer sig dock den blivande store
karaktärstecknaren. Shakspere ägde ju icke någon historisk
bildning, och sitt hela vetande hade han hämtat från
Holinsheds krönika. Men han hade läst denna med skaldens
intuition, och han lyckas verkligen få fram den vilda, barbariska
bulldogsnaturen hos de kämpande lorderna i rosornas vilda
fejd. Just så, som de här skildras, voro de säkerligen i
verkligheten, och av Holinsheds torra fakta har han
destillerat fram den verkliga, levande historien. Men också i ett
annat fall möta vi ett nytt uppslag, till vilket han endast
hade några mycket svaga antydningar hos Holinshed och i
det nyss omtalade dramat Jack Straw. Jag avser den
dråpliga skildringen av Jack Cade’s uppror. Ehuru själv en
folkets son kunde ingen mindre än Shakspere hysa någon
beundran för massan. “Folket“ uppträder hos honom alltid
såsom ett dumt, lättlurat, fegt, nyckfullt, småsinnat och elakt
pack, och denna uppfattning koncentreras slutligen i en av
hans sista skapelser — Caliban i Stormen. Det första
uppslaget möta vi redan i Jack Cade, som är hans första
humoristiska gestalt. Ty trots det att persifflagen alls icke är
godsinnad, är den dock, såsom alltid hos Shakspere,
uppburen av den bredaste humor. Man behöver blott höra de tankar,
som Cade utvecklar om folkets framtidsstat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
