- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
534

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De första åren vid lord kammarherrens trupp - De första mästerverken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig hans älskade. Men icke dess mindre är Valentin nog
uppoffrande att på äkta sonettmanér avstå sin brud åt den
falske vännen:

På det att du må se min vänskaps höjd:
Jag avstår Silvia och är förnöjd.


Möjligen var Två ungherrar skriven för att få ett
konkurrensstycke till ett annat liknande “vänskapsdrama“,
Palamon and Arcite, som 1594 uppfördes av den
rivaliserande truppen, lord amiralens, och som slutar därmed, att
den ene vännen döende överlämnar till den andre den brud,
om vilken båda kämpat. Någon styrka i
karaktärsteckningen röjer Shakspere’s lustspel icke, men det är väl
byggt, handlingen är klar och överskådlig, och vad som
särskilt är av vikt: Shakspere har här slutligen funnit den
form och den miljö, som passade för hans begåvning: det
romantiska, italienska novelldramat, efter att förut hava
trevat i alla möjliga riktningar, försökt sig med en fars i
antik stil, Förvillelser, med ett halvt realistiskt lustspel,
Argbiggan, med en satir, Kärt besvär förgäves, och med
ett stycke, som närmast erinrar om en exempelmoralitet:
När slutet är gott, är allting gott.

Med Två ungherrar var sökandets tid förbi. Shakspere
hade nu genomgått sina lärlingsår, och under de närmast
följande tvänne åren 1595 och 1596, författade han fyra
dramer, av vilka åtminstone två måste betecknas såsom
fullödiga mästerverk och de andra två såsom i varje fall
högst betydande dramer. Dessa voro de två krönikespelen
Richard II och Kung John, lustspelet
Midsommarnattsdrömmen och tragedien Romeo och Juliet.

DE FÖRSTA MÄSTERVERKEN



Någon italiensk kolorit hade Shakspere icke lyckats att giva
åt Två ungherrar från Verona. Men kort efter det att han skrivit
detta lustspel, författade han sin första självständiga tragedi,
Romeo and Juliet, och där är det som om Italien skulle slå oss
till mötes, dess lidelse, dess värme, dess bördighet och dess
rika färgspel. Med all sannolikhet hade Shakspere aldrig
själv besökt södern, utan denna lokalton hade han fått så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free