Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De första mästerverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudhandlingen, förvecklingarna mellan de båda älskande paren, från
Montemayors så ofta anlitade Diana, hantverkarepisoden
troligen från något gammalt drama, vars sätt att framställa
Pyramus-sagan han här parodierar, och Titanias förblindelse
troligen från ett s. k. dumb-show of Peele. Härigenom fick
han tillfälle att kontrastera fyra olika världar mot varandra
— Theseus’ heroiska värld, medelklassens, underklassens och
slutligen den engelska folksagans egen. Men av dessa olika
motiv var det tydligen de två sista, som framför allt
intresserade honom. Ett första utkast till episoden om de
hederliga hantverkare, som fuska i de verkliga aktörernas yrke,
förekommer redan i Kärt besvär förgäves, där Shakspere
infört en procession av de Nio Hjältarne, men denna
trevande ansats förvandlas i Midsommarnattsdrömmen till stor
och dråplig komik — och en komik, som tryggade styckets
framgång på The Theatre. Men lättast flyter dock bläcket
i Shakspere’s penna, då han tecknar Oberons och Titanias
trolska värld, och här har han också givit ett bland
litteraturens mest givande uppslag. Dylika väsen äro i all
folkpoesi snarast dolska, människofientliga vättar. Shakspere
gav dem poesiens adelsbrev, och från hans dikt ha de sedan
vandrat ut i världen till alla andra lands diktkonst, och
över allt ha de fört med sig ett skimmer av romantik och
fantasi. Ett sagospel, så mättat av hänförande lyrik som
detta, har Shakspere — kanske med undantag för Stormen
— aldrig skrivit, och på olika områden, inom tragedien och
det fantastiska lustspelet, hade han således redan nu nått
mästerskapet.
Ungefär samtidigt, väl något senare, verkställde han tre
bearbetningar av äldre dramer. Några så fullödiga
mästerverk som de nyss nämnda dramerna äro de väl ej, men de
beteckna alla tre ett märkligt skede i Shakspere’s utveckling
som karaktärstecknare — således på ett annat fält än det,
inom vilket han i de båda sistnämnda dramerna visat sin
styrka.
Shakspere’s trupp ägde, såsom man vet, ett dubbeldrama,
som behandlade Richard II:s historia. Stycket, som är
förlorat, men vars huvuddrag på grund av åtskilliga notiser
kunna rekonstrueras, var ett vanligt episkt krönikespel. Den
första delen behandlade konungens historia fram till mordet
på hertigen av Gloster, den andra konungens avsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
