Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Shakspere
- Sagospelens tid
- Återblick på Shakespere’s diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlägsna hembygden. Men hans år i Stratford blevo ej
många, och just som han fyllt eller skulle fylla femtiotvå
år, rycktes han bort av en feber, den 23 april 1616.
ÅTERBLICK PÅ SHAKSPERE’S DIKTNING
Trots den oerhörda popularitet, som hans dramer tyckas
hava åtnjutit, uppskattade samtiden aldrig hans verkliga
storhet, ty ännu hade man icke lärt sig att betrakta
folkdramat såsom litteratur i egentlig mening. I viss mån
delade Shakspere denna uppfattning och gjorde intet, för
att hans dramer skulle komma till eftervärldens kännedom.
Själv har han icke utgivit ett enda. Visserligen trycktes
under hans livstid flera mer eller mindre goda kvartupplagor av
enskilda stycken, men, kanske med ett eller två undantag,
synes detta hava skett alldeles utan Shakspere’s egen
medverkan. Först med Ben Jonson ändrade sig publikens syn
på dramats konstvärde. Ben lät nämligen 1616 trycka en
folioupplaga av sina “arbeten“, och nu kommo Shakspere’s
efterlevande vänner, Hemings och Condell, på den tanken,
att även deras avlidne kamrat förtjänade en dylik litterär
minnesvård. Så utgåvo de 1623 en folioupplaga också av
Shakspere’s dramer, i de flesta fall från de regissörsexemplar,
som truppen ägde, och därmed räddade de sådana
diktkonstens mästerverk som Julius Cæsar, Macbeth och Stormen,
som förut icke varit tryckta och som nu således skulle hava
varit okända utan deras ingripande.
Men om Shakspere än var likgiltig för litterär
berömmelse, följer därav icke, att han ringaktat sin egen diktning
och betraktat denna blott såsom ett levebröd. Utan tvivel
måste han hava erfarit den äkta skaldens skaparglädje, det
stolta och upplyftande i att så kunna ur sin fantasi
framtrolla en hel värld av diktade gestalter. Men å den andra
sidan var denna känsla säkerligen mindre medveten för
honom än för en modern skald, ty i olikhet med denne
avsåg Shakspere aldrig direkt att åstadkomma ett konstverk.
Såsom konstverk betraktades folkteaterns dramer då ännu icke,
och de flesta av dem skrevos av yttre anledningar. Men att de
likväl blevo konstverk, berodde därpå, att han var skald. Han
sökte aldrig; han fann. Och hans vänner berättade, att han
arbetade med en så enastående lätthet att han nästan aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0582.html
