Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Milton
- Förberedelserna för Miltons dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om dagg och regn jag sjunger ock så smått,
Om balsam, olja, kryddor, ambragrått.
Om tidens skiftning sjunger jag i flit,
Hur rosen blommar röd och liljan vit,
Om snår och skymning, som sig sänker snabb,
Om älvakung och hov kring drottning Mab,
Om helvet och beständigt, trots min brist,
Om himlen, som jag hoppas nå till sist.
Men Queen Mab tyckte ej om de puritanska
predikningarna, och i en liten vacker dikt, The Fairies’ Farewell,
har en annan av denna tids lyriker, biskop Corbet, skildrat,
huru älvorna flydde den nya, allvarstyngda tiden:
By which we note the fairies
Were of the old profession;
Their songs were Ave-Maries,
Their dances were procession.
But now, alas. They all are dead
Or gone beyond the seas,
Or further for Religion fled
Or else they take their ease.
Trots sitt biskopskall var Francis Corbet en levnadslustig
herre i den gamla renässansstilen, en ivrig rojalist och en
god dryckesbroder. En anekdot, som berättas om honom,
är också ganska karaktäristisk för denna tids lynne och seder.
Corbet och hans kaplan och vän Lushington vandrade ibland
ned i den välförsedda vinkällaren, Corbet iklädd “hood and
gown“. Men när de kommit dit, kastade Corbet först av
sig “the hood“ — “där ligger doktorn“, och så “the gown“
— “där ligger biskopen“. Och så började det: “Skål på
dig, Lushington“ och “skål på dig, Corbet“.
Sådant var kavaljerspartiet, som i sin förbittring över
rundhuvudenas gudsnådliga fasoner gärna slog över icke så
litet i den motsatta riktningen. Hos Corbet, Thomas Carew
och andra märker man dock endast livsglädjen, och det var
först senare, under revolutionen och restaurationen, som denna
utvecklades till en frånstötande, brutal råhet.
Dessa nationellt engelska renässansskalder hade dock
knappast något utpräglat litterärt program. Detta torde
däremot kunna sägas om Spensers efterföljare, och dessa sökte
såväl inom pastoralen och epiken som dramat genomföra
skolans program. Bäst lyckades de inom pastoralen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0617.html
