Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Milton - John Milton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon plats, under fem års tid fortsatte sina studier i faderns
hem. För att fullända sin bildning anträdde han slutligen
1638 en resa till Italien, till Florens, Rom och Neapel, och
meningen var, att han skulle fortsätta till Grekland. Men
så utbröt det stora inbördeskriget, och Milton ansåg sig
skyldig att återvända till sitt land. 1639 på hösten var
han tillbaka. Han var nu en trettioett års man, och hans
ungdomsperiod var därmed avslutad. Den hade varit en tid
av trägna studier, genom vilka Milton blivit det puritanska
partiets troligen lärdaste man, och nu ställde han sin penna
till det kämpande partiets tjänst. Diktkonsten, som han
odlat under studietiden, övergav han för politiken, och i
stället författade han en mängd stridsskrifter, både på latin
och engelska, till försvar för den engelska revolutionen, bl. a.
den viktiga statsskrift Defensio pro populo anglicano 1651,
genom vilken Karl I:s avrättning försvarades inför Europa.
Då denna utgavs, var Milton sedan 1649 den engelska
republikens statssekreterare för utrikes ärenden. Men 1652, året
efter det att hans Defensio utgavs, drabbades han av en
svår olycka — han blev blind. Och den bästa
föreställningen om hans oerhörda viljekraft får man, då man erinrar
sig, att han det oaktat fortfor med sitt ansträngande arbete i
utrikesdepartementet och att han, då han vid restaurationen
nödgades draga sig från politiken, författade alla sina stora
dikter. Huru han själv uppfattade denna olycka, framgår
bäst av en sonett, som han då skrev och vars ädla, manliga
klang kanske aldrig överträffats. Mitt ljus har slocknat —
så börjar den — innan dagen blivit halv, och kan då Gud,
när han förmenat mig ljuset, av mig fordra ett helt
dagsverke? Men så hör han en röst, som säger:
God doth not need
Either man’s work or his own gifts. Who best
Bear his mild yoke, they serve him best. His state
Is kingly: Thousands at his bidding speed,
And post oer land and ocean without rest;
They also serve who only stand and wait.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
