Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Milton - John Milton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lärd man, och trots det folkliga ämnet kunde han aldrig
helt undertrycka denna lärdom. Icke så sällan förfaller
han till en torr avhandlingsstil, blir mera teolog och humanist
än poet, och de hänförande oaserna skiljas ofta från varandra
genom ganska breda bälten av ökensand.
Denna svaghet framträder än starkare i fortsättningsdikten.
I viss mån var ju Paradise lost ofullbordad. Skalden hade
skildrat människosläktets fall, men den egentliga uppgiften
var snarast att besjunga dess återupprättelse. Den andra
dikten, Paradise regained, som utkom av trycket 1671,
hänger därför på det närmaste tillsammans med den förra
och utgör den naturliga avslutningen på denna. Men ämnet
var här knappt lika lyckligt valt. Den förra dikten hade
skildrat Satans seger; den nya skulle behandla hans
nederlag. Men i evangelierna fanns det blott en enda berättelse,
där Kristus och Satan framställas såsom direkt i beröring
med varandra, nämligen berättelsen om frestelsen i öknen.
Det var därför helt naturligt, att Milton skulle välja denna
till ämne för sin nya dikt och här visa upp, huru människan
Kristus genom att motstå frestelsen sonat, vad den första
människan Adam brutit. Men motsvarigheten blev i själva
verket blott en yttre och teologisk. Ty för det kristna
föreställningssättet blir frestelsen i öknen blott en episod i
mästarens liv, och det väsentliga även ur teologisk synpunkt
är dock hans lidande och död. Till sist är frestelsen knappast
verklig, ty ehuru Milton vill framställa Kristus såsom blott
människa, så framstår denne dock i hans dikt såsom ett
väsen, vilket icke lean övervinnas av frestelsen. Striden blir
således blott ett sken, som lämnar läsaren kall, och vi sakna
här den rika medkänsla för det mänskliga, som finnes i
Paradise lost.
Samtidigt utgav Milton dramat Samson Agonistes. Såsom
motto hade dikten icke någon bibelvers, utan Aristoteles’
berömda definition av tragedien, och samma tanke som här
utvecklar Milton i företalet. Tragedien hade alltid högt
skattats av de vise, både hedningar och kristna, och Milton
betonade detta gent emot det vanrykte, i vilket tragedien
nu råkat i följd av poeternas missgrepp; de hade blandat
tragiskt och komiskt om vartannat och i tragedien infört
“trivial and vulgar persons“. I sin tragedi hade Milton i
stället följt de gamle och italienarne, särskilt Aiskhylos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
