Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Milton - John Milton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därefter följer det första epeisodiet. Simsons gamle fader
Manoa kommer för att trösta sin son. Det tycks mig, säger
han, att den, som Chid en gång utvalt till stora dåd, icke
borde, även om han av svaghet felat, såsom en träl nödgas
tömma vanärans bittra kalk. Men Simson svarar såsom
förr, att han själv var skulden till det öde, som drabbat
honom: “ett skymfligt straff på skymflig dårskap följt“.
Han hade gift sig med en kvinna av ett främmande folk,
och lockad av hennes kärlek hade han förrått Guds
hemlighet, han hade blivit hennes slav, och trälastraffet var
därför en rättvis lön. Hans nuvarande lott, i trasor och i
trampkvarn, var icke så vanhederlig som hans forna slaveri.
Djupast känner han dock, att hans fall bragt smälek över
Israels Gud, och just i dag firade filistéerna Dagons seger
över Jahve. Manoa söker att trösta honom och berättar,
att han har god förhoppning om att genom en lösepenning
åt filistéerna kunna återskänka honom friheten. Simson
anser detta vara en lönlös möda och säger sig ej mera
hoppas något av livet. Men Manoa går att söka utverka
sonens frihet, och Simson utbrister i en ny klagosång.
Därefter följer det andra epeisodiet. Delila kommer, och
Milton behandlar henne med en verklig opartiskhet. Hon
har dock älskat Simson, men med en kvinnas kärlek, utan
tanke på den stora uppgift, som var hans. Och att hon
förrått hans hemlighet, var icke helt oberättigat. Såsom sitt
folks dotter hade hon dock plikter även mot fosterlandet,
och då Simson nu stöter bort henne, så vet hon, att i
filistéernas land skall hon en gång prisas såsom den kvinna,
som frälsat sitt land från förtryckaren.
I det tredje epeisodiet uppträder en filistéisk kämpe
Hanapha och hånar den fångne. Därefter kommer en härold,
som meddelar, att filistéerna vid sin Dagonsfest önskar se
Simson, som där skulle förnöja folket med några av sina
kraftprov. Men upprörd över denna nya skymf vägrar den
blinde kämpen att låna sig till ett gyckelspel vid en
avgudafest, och härolden avlägsnar sig under hotelser. Men då
får Simson en tanke, som han dock icke yppar, utan endast
antyder, och då härolden återvänder för att med våld föra
honom till Dagonstemplet, förklarar han sig villigt vilja följa
med samt tar avsked av kören — ett sista avsked, ty
måhända skulle de aldrig se varandra mer i livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
