Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Tysklands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna och som människorna själva ej intresserade sig för.
Men mot denna fullkomligt förstelnade ortodoxi uppstodo nu
andra religiösa rörelser, både inom katolicismen och
protestantismen. I Sydtyskland verkade den från Italien
stammande sentimentala, nästan hysteriska jesuitmystiken, som
i det tyska gemytet fann en vida tacksammare jordmån än
i de romanska länderna. Och en liknande rörelse uppstod
hos protestanterna i pietismen, som redan före Speners
framträdande — 1675 med Pia desideria, som blev pietismens
program — hade förberetts av författare som Johan Arndt
(1555—1621), vars Vom wahren Christenthum lästes långt
in på 1800-talet; i Uppsalabiblioteket finnas ej mindre än
28 olika upplagor på svenska. Pietismen var i viss mån
en fortsättning av den tyska medeltidsmystiken, och liksom
denna stod i direkt motsättning till skolastiken, stod pietismen
i opposition till den nya form av skolastik, som man nu
fått i den lutherska teologien. Men pietismen bådar också
framtiden. Å den ena sidan har man här det första
anslaget till upplysningstidevarvets fordran på religiös tolerans,
å den andra en av utgångspunkterna för motströmningen mot
samma kulturperiods fritänkeri.
Även 1600-talets tyska filosofi innehåller nya uppslag.
Vid periodens början möta vi renässansmystikern Jacob
Böhme, som sedan skulle få så stor betydelse för Schellings
nyromantiska spekulation. Mot dess slut uppträdde tänkare
som Leibnitz och Thomasius, vilka redan stå långt före sin
tyska samtid och därför andligen höra samman med det
nästa tidevarvet; först där skola vi också sysselsätta oss
med dem.
I stället vända vi oss till de rent skönlitterära
företeelserna under detta tidsskede. Väckelsen till en mera estetisk
syn på livet kom från västra Tyskland, genom de tyska
calvinisternas förbindelser med de franska. Där översatte
man Marots och Bezas psalmer, d’Urfe’s och andras
herderomaner, och där möta vi den förste tyske författare,
Weckherlin, som röjer någon påverkan av senrenässansens estetik.
Hans 1618 utgivna Oden und Gesänge innehålla redan
“klassiska“ — tyvärr mycket bombastiska — oden, indelade
i strof, antistrof och epod samt fyllda av senrenässansens
barockmytologi. Här finna vi således ett medvetet försök
att — efter Trissinos program — skapa en tysk dikt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
