Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Tysklands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man översätta de fransk-klassiska tragedierna och komedierna,
stycken av Corneille och Molière, men även några av Racine,
visserligen dåliga översättningar på prosa och utan
originalens poesi. Men dessa tolkningar beteckna dock ett
framsteg i tysk smak. Snart därefter togos ock dessa stycken
upp på vandringstruppernas repertoar, antagligen omarbetade
efter den tyska scenens krav och måhända förbättrade
genom tillfogande av några harlekinader. Men man spelade
icke blott dessa utländska stycken, utan ock de “klassiska“
dramer, som författats av tyska skalder, visserligen närmast
såsom läsedramer. Även dessa omändrades efter teaterns
krav och uppfördes av de mera berömda trupperna såsom
Velthens, vilkens verksamhet inföll på 1670- och 1680-talen.
I och för sig är detta tyska klassiska drama, som motsvarar
Trissinos och Jodelles, föga framstående och fick heller aldrig
samma betydelse för den tyska kulturen som de italienska
och franska antikimitationerna. Men så tillvida har det dock
sitt intresse, att det visar, att denna strömning också nått
fram till Tyskland. I viss mån hade Opitz visat vägen
genom sina översättningar av Sophokles’ Antigone och Senecas
Trojanskorna. Men den egentliga väckelsen kom från
Holland, där den klassiska filologien vid 1600-talets början stod
synnerligen högt; en bland tidens mest berömde lärde var
Daniel Heinsius, som direkt inverkat på Opitz, vilken
studerat för honom. I Holland skrevos nu flera latinska dramer
i Senecas stil, bland andra Zevecotius’ Rosamunda, som ligger
till grund för Urban Hiärnes bekanta sorgespel. Men andra
skrevos på holländska, först av Hooft, som noga ansluter
sig till Seneca. Hans dramer äro indelade i fem akter, vilka
avslutas av körer, han rör sig med andeuppenbarelser och
gengångare och är lika retorisk som förebilden. Detta
nederländska antikiserande drama, som nu uppstod, var icke blott
ett läsedrama, utan spelades verkligen, ty redan 1617 fick
Amsterdam en fast teater, som 1637 fullkomligt ombyggdes,
den s. k. Schowburg, och 1664 ytterligare moderniserades.
För denna teater skrev nu Hollands främste skald på
1600-talet, Joost van Vondel sina många antikiserande tragedier.
Ämnena för dessa voro dock blott till en mindre del antika,
utan mest från bibeln, någon gång t. o. m. från den nästan
samtida historien (såsom Maria Stuart), men
behandlingssättet är hela tiden klassiskt, Vondels läromästare är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
