Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Tysklands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Simplicius Simplicissimus var således snarast ett lyckligt grepp,
utan egentliga förberedelser i Tyskland och där även utan
någon efterföljd. Det följande århundradets tyska roman anknöt
sig icke till detta ypperliga, men för det tyska lynnet i grunden
så främmande uppslag, utan i stället till utländska förebilder.
Av vida mindre betydelse var dramat under denna tid,
ehuru även här olika smakriktningar korsa varandra. Det
gamla skoldramat fortsatte också under denna tid, och dess
mest berömde representant var den mångskrivande Christian
Weise. Hans uppfattning av poesien var just icke den högsta,
men å den andra sidan karaktäristisk för mannen och
tiden. Diktkonsten, skriver han, “är nyttig ur tre
synpunkter: 1) kan man därmed göra folk en tjänst, 2) kan
man förnöja sina egna affekter, 3) kan man skapa något,
som bidrar till ens eget och andras nöje.“ För sitt
gymnasium skrev han därför varje år tre dramer, “utan det
ringaste åsidosättande av mitt ordinarie och extraordinario
arbete“. På den årliga skolfestens första dag uppfördes ett
bibliskt drama, på den andra ett “politiskt“ d. v. s. ett
historiskt och på den tredje ett fritt uppfunnet. Men alla
dessa voro naturligtvis blott relikter från reformationstiden.
Den andra arten av drama var vandrartruppernas och
således förvildade ättlingar av det engelska renässansdramat.
Dramerna skrevos förmodligen av truppens egna
medlemmar och torde redan på 1600-talet i sin otymplighet
och råhet hava förefallit de mera bildade snarast löjliga —
Holberg har som bekant på ett genomroligt sätt parodierat
ett dylikt stycke i Ulysses von Itacia. Redan från början
var ju detta komediantdrama ytterst blodigt, uppfyllt av
gräsligheter såsom i Titus Andronicus och Spanska tragedien,
och under det trettioåriga krigets blodsorgier stegrades helt
naturligt smaken för ett av mord, dråp och andra
ohyggligheter uppfyllt drama, varjämte man tog hänsyn till
marknadspublikens intresse att få se de allra nyaste politiska
tilldragelserna på scenen. Emellertid är det ett misstag att tro,
att de vandrande trupperna blott uppförde dylika stycken.
För det första funnos naturligtvis sällskap av olika
konstnärlig rang, och för det andra lämpade de, såsom en trupp
nu, sin repertoar efter publikens smak. Och här kom den
tredje art av tyskt drama, som uppstod under denna tid: det
antikiserande dramat. Redan vid 1600-talets mitt började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
