Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Libertiner, gallikaner, jesuiter och jansenister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Augustinus hade, såsom vi erinra oss, haft en oerhörd
betydelse för det medeltida tankelivet, ty det var från
honom, som mystiken framför allt utgick. Mot slutet av
medeltiden vann väl vid universiteten den aristoteliska
skolastiken överhand över den äldre augustinska teologien, men
denna levde allt fortfarande kvar, och det var från
Augustinus, som de starka fromhetsrörelserna under 1400-talet
till en stor del hämtade sin näring. Augustinus blev
slutligen Luthers läromästare, och för den forne
augustinermunken framstod reformationens mål i stort sett såsom en
återgång till den store kyrkofadern. Men även för Calvin
fick Augustinus’ predestinationslära en avgörande betydelse.
Jesuiterna, som voro den katolska motreformationens
ledare, blevo däremot skolastikens arvtagare. Deras mål var
närmast politiskt — en yttre seger för påvemakten, för den
katolska rättrogenheten och för den tridentinska bekännelsen;
för själva fromhetslivet inom kyrkan intresserade de sig
mindre, och de kommo därför allt mer och mer i strid med
den augustinska teologien. En huvudpunkt i denna var
läran om synden, den fria viljan och nåden.
Enligt Augustinus hade det första människoparet väl av
fri vilja gjort sitt syndafall, men därmed hade människan i
själva verket förlorat sin frihet och blivit en syndens träl,
såsom sådan hemfallen åt det straff, som rättvisan krävde.
Frälsningen är därför en ren nådeakt av Gud. Genom en
förutbestämmelse skänker han vissa individer kraft att
motstå och besegra synden samt räddar dem därigenom undan
fördömelsen. Detta nådaval har en mystisk, nästan irrationell
karaktär. Saulus reser till Damascus att förfölja de kristne,
men på vägen träffas han av Guds nåd och förvandlas
plötsligt och motståndslöst till hedningarnas apostel.
I denna stränga form fann väl Augustinus’ lära ej
anslutning av medeltidens kyrka, som icke kunde försona sig
med läran om predestinationen och den “irrestisibla“ nåden.
Men däremot togs åsikten åter med förnyad styrka upp av
den protestantiska teologien, särskilt av Calvin, enligt vilken
Gud av evighet åt några förutbestämt evigt liv, åt andra
evig fördömelse. Men även Luther omfattade denna
predestinationslära, ehuru den lutherska kyrkan här ej följt
honom. Jesuiterna däremot hyllade sig allt mera till den
motsatta åsikten, semipelagianismen, som gjorde frälsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
