Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Libertiner, gallikaner, jesuiter och jansenister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 2 DEN GALLIKANSKA KYKKAN
rättrogna 1600-talet. Men å den andra sidan har man
knappt rätt att utan vidare likställa denna tids libertiner
med 1700-talets. Hos de senare vilade religionsföraktet på
en mer eller mindre fast grundad övertygelse, ofta på en
filosofisk teori; de förra voro endast sällan några tänkare,
utan i regeln världsmän, vilka därför ofta slogo om från
otro till bigotteri. Men de utgöra dock föreningslänken
mellan renässansen och upplysningstidevarvet.
Les libertins verkade mera så att säga i det fördolda,
och de strömningar, som rörde sig på ytan av det religiösa
livet, voro andra. Trots den framstående roll, som jesuiterna
spelat under religionskriget, vilket de till en del satt i gång,
hade de dock ej lyckats att i Frankrike tillkämpa sig samma
ledande ställning som i Italien, Spanien och Sydtyskland.
Ty mot dem stodo flere fiender, ej blott libertiner och
calvinister, utan ock den gallikanska kyrkan och janse-
nisterna.
Under medeltiden hade den franska kyrkan intagit en
mycket självständig ställning gent emot påvedömet, och
oppositionen på 1400-talets stora kyrkomöten mot det påvliga
enväldet hade letts av franska teologer. Genom Frans I:s
konkordat av 1516 hade denna frihet ej väsentligen in-
skränkts. Konungen bibehöll i all huvudsak rätten att be-
sätta de kyrkliga ämbetena och bestämma, kyrkans ekonomi,
och även sedermera erkände Frankrike icke de delar av
det tridentinska konciliebeslutet, som stredo mot den galli-
kanska kyrkans frihet. Reformationen erbjöd sålunda Frank-
rikes konung alls icke samma fördelar som i andra land —
dessa fördelar hade han i huvudsak förut — och såsom
katolsk konung förblev Henrik IV nästan lika oberoende
av Rom, som han skulle hava blivit som protestantisk.
Genom Recueil des maximes et libertés de l’église gallicane
av 1594 fastslogos ock den gallikanska kyrkans frihet mot
Rom, hennes privilegier och konungens rättigheter. Genom
de här hävdade principerna blevo konungen och den galli-
kanska kyrkan naturliga bundsförvanter mot Rom, och det
ultramontana partiet, som leddes av jesuiterna, lyckades icke
att i Frankrike bryta den gallikanska kyrkans motstånd,
icke ens under Ludvig XIV:s till synes så klerikala regering.
Men jesuiternas egentliga fiender voro icke gallikanerna, utan
jansenisterna, och vi skola därför övergå till denna rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
