Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Pascal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mer brutna hälsa, men mest antagligen dock dessa dolda
anlag i människosjälen, som de utomstående ej ana, förrän
de bryta fram med våldsamheten av en eruption. Enligt,
en anteckning, som Pascal bar på sig såsom ett slags amulett,
tyckes han natten mellan den 23 och 24 november 1654
hava råkat i en religiös extas, vilken han själv betraktade
såsom den avgörande brytningspunkten i livet. Och nu
kastade han vetenskapen för att helt gå upp i religionen.
Krisen synes, ehuru förberedd, hava kommit helt plötsligt,
ty ännu i slutet av oktober samma år brevväxlade han med
Fermet om probabilitetskalkylen.
Fallet erinrar om Swedenborg, också han en rationalist,
matematiker och mekaniker, men som från fadern hade detta
dolda anlag för mystik, vilket, då han redan var en mogen
man, bröt ut i form av rena hallucinationer.
Pascal drog sig nu undan till Port Royal des Champs,
där han med iver ägnade sig åt de teologiska studier, för
vilka han förut ej haft något större intresse. Hans
levnadssätt blev strängt asketiskt, icke så litet erinrande om
de medeltida helgonens, och detta visar, att jansenismen,
trots flera likheter med protestantismen, innerst dock var
en rent katolsk fromhetsrörelse — Jacqueline Pascal fick
t. o. m. uppmana brodern att i sitt världshat ej alltför
mycket försumma vanlig renlighet.
Den uppgift, som nu hägrade för Pascal, var tydligen
att döda sitt eget jag, sin själviskhet, sin ärelystnad, att
glömma världen och blott gå upp i det eviga. Att han
likväl kom att framträda såsom religiös författare, berodde
pa en ren tillfällighet, icke på någon lust att bliva bekant
eller berömd. Vi erinra oss den strid, i vilken Arnauld
råkat med Sorbonne och jesuiterna. Den 14 januari 1656
hade Arnauld blivit dömd av Sorbonne, och nu kastade sig
Pascal under anonymitetens slöja in i striden. Den 23 samma
månad utkom det första Lettre escrite a un provincial par
un de ses amis sur le sujet des disputes presentes de la
Sorbonne. Såsom brevskrivare uppträdde en Louis de
Montalte, och Pascal förstod mycket länge att bevara sin
anonymitet för fienden, vilken gissade än på den ene, än på den
andre jansenisten, men icke på den unge matematikern. I
viss mån voro breven ett samarbete av enslingarna i Port
Royal, ty dels översågos flere av dem av den lärde Nicole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
