Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Pascal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
absoluta fordringar, utan en rent hednisk etik, accomoderad
efter människornas laster. Vårt mål — säger “den gode
patern“ i det sjätte brevet — är icke att uppställa andra
läror än dem, som evangeliet i all stränghet fastslår. Men
såsom biktfäder äro vi tvungna att visa tillmötesgående.
Människorna nu för tiden äro så fördärvade, att de ej komma
till oss, och vi måste därför komma till dem. Våra kasuisters
sedeläror äro därför så milda, att de ej allt för mycket
stöta världens barn från oss, och vi ha en moral för alla
olika slags människor, för präster, för munkar, för
adelsmän och tjänstfolk. Hos adelsmannen är ju äran den
förhärskande lidelsen. Nu säger visserligen evangeliet, att man
icke skall vedergälla ont med ont utan överlämna hämnden
åt Gud. Men å den andra sidan bjuder världens hederslag,
att man ej får tåla förolämpningar, utan skall söka
upprättelse, om så kräves genom att döda den förolämpande.
Detta synes ju såsom en oförenlig motsats. Men den ha
våra kasuister upphävt på ett mycket enkelt sätt. Man måste
alltid se till avsikten med en handling och bedöma denna
efter syftet. Därför yttrar en av våra lärare: “Den, som
fått en örfil, får icke hämnas, men väl får han söka
undvika skymfen och i det syftet ögonblickligen skaffa sig
upprättelse med värjan i hand.“ En duell är ju visserligen
förbjuden av en rent kristlig moral. Men om en ädling
infinner sig på en plats, dit en annan stämt honom till
duell, kan detta i och för sig ej betraktas såsom något
orätt. Om han sedan anfalles och han försvarar sig, gör
han heller intet orätt, även om han därvid kommer att sticka
ned sin motståndare, då syftet ju ej varit att döda. För
övrigt måste man taga hänsyn till ordens verkliga betydelse.
Påven Gregorius XIV har visserligen förbjudit att lämna
lönnmördare en fristad i kyrkan. Men med lönnmördare
mena vi en person, som förrädiskt mot betalning dödar en
annan. Gör han det gratis, är förbudet därför ej tillämpligt
på honom.
I samma stil fortsätter denna mördande persiflage av den
jesuitiska moralen, och ett genljud höra vi ännu i Molières
några år senare skrivna Tartuffe. Ty det våldsamma
angreppet väckte ett ofantligt uppseende. Det gallikanska
prästerskapet fick ögonen öppnade, och jesuiterna gåvo ut
den ena försvarsskriften efter den andra: Pascal gycklade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
