Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Pascal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heliga ting, han gjorde jesuiterna ansvariga för läror, som
de aldrig förkunnat o. s. v. Men nu fattade Pascal eld:
Huru vågar ni säga, att jag gycklat med det heliga? Är
det att håna religionen att skratta åt dem, som profanera
henne? I anklagen mig för förfalskning. Men jag citerar
blott edra egna, bästa författare. Ni äro starka, jag är
svag, ni äro en mäktig orden, jag är en ensam man, ni
har för er våldet, jag har blott sanningen!
Han hade rätt: våldet var mäktigare än sanningen.
Jesuiterna lyckades utverka en påvebulla, som bekräftade den
dom, som Sorbonne avkunnat över de fem jansenistiska
satser, om vilka striden rörde sig. Och nu tystnade Pascal.
I stridens hetta hade han t. o. m. vågat vidröra frågan om
påvens auktoritet: den bulla, som jesuiterna skaffat sig mot
Galilei, hade den väl hindrat jorden att röra sig? Pascal
stod här i själva verket på samma ståndpunkt som
1400-talets franska teologer: att påven icke ensam representerade
den katolska kyrkan och att hans auktoritet därför blott
gällde, såvida han hade kyrkan med sig. Men Pascal drog
sig för att fortsätta striden på detta nya område. De fromma
nunnorna i Port Royal ville ej, att sanningen skulle vinnas
genom strid, ännu mindre med hånets vapen, själv tyckes
Pascal hava känt, att han förivrat sig och att stridens hetta
hotade att förkväva den kärlek till Gud, som likväl var det
förnämsta i livet. I det hela hade han dock trots
påvebullan segrat. Den allmänna opinionen hade vänt sig mot
jesuiterna, och det betydde då föga, att “les Provinciales“
på deras tillskyndan högtidligen brändes såsom kättersk. “Om
mina Brev fördömas i Rom, så fördömes i himlen det, som
jag i dem fördömer. Ad tuum, domine Jesu, tribunal appello.“
Det sista brevet utkom den 24 mars 1657, en vecka efter
det att det franska prästerskapet mottagit den nyss omtalade
bullan. Men under striden hade Pascal känt sina krafter
växa, och han planlade nu ett stort nytt arbete, i vilket
han skulle vederlägga den katolska kyrkans alla fiender,
libertiner lika väl som de olika protestantiska sekterna. Detta
brett anlagda verk, till vilket han gjort stora förberedelser,
blev emellertid aldrig skrivet. Den sjukdom, av vilken Pascal
under hela sitt liv lidit, tog allt mera överhand, och 1662
slutade han sitt liv, endast trettionio år gammal. Men bland
hans papper funnos talrika anteckningar, och dessa utgåvos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
