Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Bossuet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty först genom detta sättes en gräns för godtycket och
självsvåldet. Bossuets ovilja mot all opposition går t. o. m. så
långt, att han — alldeles inkonsekvent — erkänner även
andra styrelseformer, även republiker, och anser, att
medborgarna ej hava rätt att störta dessa, enär de nu en gång
äro faktiska: Gud är fredens Gud “et veut la tranquillité
des choses humaines“. Samma konservativa anda driver
honom ock att trots den evangeliska utgångspunkten
försvara slaveriets berättigande och krigen, även erövringskrig,
vilket naturligtvis ej var svårt att göra med stöd av
domarboken. Att konungen har skyldighet att undertrycka all
falsk religion, faller av sig självt, och Bossuets absolutism är
således lika brutal som Hobbes, ehuru den döljes bakom det
idealporträtt, han målar av en god konung; en dylik är mild,
rättfärdig, from, tapper, genomskådar allt, ständigt verksam,
självständig gent emot alla gunstlingar o. s. v. — ett porträtt,
som visserligen ej mycket erinrar om Ludvig XIV, men om
vars likhet med le roi Soleil både Bossuet och konungen
själv nog voro övertygade.
För sin höga lärjunge författade han ock historiska
arbeten, av vilka hans Discours sur l’Histoire universelle är
det viktigaste. Utförd blev blott den första delen, som för
mänsklighetens historia fram till Karl den store, under det
att fortsättningen, som skulle fullfölja utvecklingen fram till
Ludvid XIV, synes ej ens hava påbörjats. Den bevarade
delen innehåller tre discourser, av vilka den första blott så
att säga ger den historiska stommen, data och fakta, under
det att de båda följande mera sysselsätta sig med vad vi
skulle säga historiens filosofi. I viss mån var detta, i
modern tid, något nytt. Historien hade, då den ej var tom
retorik, mest bestått av torra annaler, och de uppslag till
en mera pragmatisk uppfattning, som givits av renässansens
italienare, hade knappt fullföljts norr om Alperna.
Reformationens män hade i världshistorien företrädesvis sett en
samling sedelärande exempel. Bossuet däremot har förtjänsten
av att i historiens till synes så kaotiska följd av händelser
vilja spåra ett sammanhang, se en verklig utveckling. Men
alldeles ny var denna tanke icke, ty i själva verket hade
Bossuet lånat den från det Gamla Testamentets historiska
böcker och blott tillämpat den på ett vida mera omfattande
material. Den ledande tanken i Bossuets hela författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
