Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur
- Den vetenskapliga kulturen
- Filosofien
- Descartes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN VETENSKAPLIGA KULTUREN
FILOSOFIEN
DESCARTES
Det vetenskapliga liv, som väckts av senrenässansen,
fortsatte med ökad kraft under 1600-talet, och som man lätt
kan första var det de matematiska vetenskaperna, som framför
allt odlades och som tryckte sin stämpel på de övriga. Det
var Kopernicus, Kepler och Galilei, som här återverkade.
Det, som särskilt grep sinnena, var matematikens visshet,
och man sökte därför på andra vetenskaper tillämpa
matematikens metod för att på så sätt nå samma säkra resultat.
I synnerhet i Frankrike gjorde sig denna matematiska
strömning gällande, som så väl harmonierade med det franska
lynnet med dess utpräglade rationalism och sinne för klarhet,
mindre däremot i England, där Bacons empiriska metod
fortfarande tillämpades och fullföljdes.
Att här ga in på matematikens historia förbjudes av flera
skäl. Vetenskaper som matematiken, astronomien, medicinen
o. s. v. falla, när de nått en viss utveckling, alldeles utanför
den allmänna litteraturhistorien och ha blott genom själva
metoden samt enstaka, lätt tillgängliga resultat inverkat på
den allmänna bildningen. Av Pascals biografi hava vi redan
sett, huru matematiken fick betydelse t. o. m. för det religiösa
livet. Genom Descartes blev matematiken bestämmande för
den nya utveckling, som nu började inom filosofien. Genom
honom inleddes inom filosofien rationalismens århundrade —
denna rationalism, som möter oss snart sagt på kulturens
alla områden.
René Descartes (Cartesius), som föddes 1596 och som
tillhörde en burgen och ansedd släkt, var en utpräglad
forskarnatur, för vilken allt annat i livet fick träda tillbaka för det
brinnande begäret efter vetande — ej ett extensivt, utan ett
intensivt vetande, ty Descartes var aldrig såsom Leibniz någon
polyhistor utan blott matematiker och filosof. Han var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0053.html
