Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Descartes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pascal med sitt om antiken erinrande formsinne sedan vidare
utvecklade.
I Frankrike hade Descartes många lärjungar. Den
originellaste av dessa var Malebranche, som vidare utbildade
cartesianismen, i anslutning till Augustinus’ platonism, till ett slags
idélära. Utanför Frankrike har Malebranche väl ej haft någon
större inverkan, men där är han ett uttryck för samma
högstämda idealism, som samtidigt gör sig gällande i Racines
diktning.
Men cartesianismen mötte också motståndare först från
den gamla renässanssensualismen, vars mest betydande
representant under denna tid var Pierre Gassendi (1592—1655),
som ehuru ej någon banbrytande filosof dock haft ett stort
inflytande på sin samtid. Hans åsikter sammanfalla i
väsentliga punkter med Hobbes’. Själen är en oskriven tavla, som
fylles genom de intryck, som vi mottaga genom våra sinnen,
och den ledande driften hos människan är egoismen,
självbevarelseinstinkten; det hade varit denna, som skapat staten,
vilken uppstått genom ett fördrag, motiverat av den enskildes
behov av andras hjälp. Såsom sin läromästare satte Gassendi
upp Epikuros och upptog både dennes moral och hans
atomlära. Det var även genom honom, som Epikuros’ lärjunge
Lucretius blev populär i Frankrike, och bland dem, som sökte
översätta hans stora skapelsedikt, var ock Molière;
manuskriptet är tyvärr förlorat. Andra lärjungar bland denna
tids poeter hade Gassendi i Chapelle och Cyrano de Bergerac,
och överhuvud anslöto sig “libertinerna“ till honom. Gassendi
motsvarar således den samtida sensualistiska filosofien i
England, och det var också tack vare hans verksamhet, som
denna engelska filosofi sedermera, i början av 1700-talet,
sa lätt kunde vinna anhängare i Frankrike; genom Gassendi
var marken förberedd för det nya utsädet.
Striden mellan Gassendi och Descartes var ganska hetsig
och förbittrad. Men här hade Descartes tidsströmningen för
sig. En annan fiende var farligare. I det hela slöto
jansenisterna sig till den nya läran. Men redan detta var
tillräckligt, för att jesuiterna, som för övrigt höllo på den
aristoteliska metoden, skulle bliva dess motståndare. Till dessa
sällade sig som i så många andra fall de lutherska prästerna
i Tyskland och Sverige, och Cartesianismen blev också ungefär
samtidigt förklarad för kättersk i det katolska Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
